kognitiv beteende terapi mellan Sälen och Mora

Lagom varmt ute och solen skiner. Cyklar i det fina vädret och lyssnar på konditionspoden och dom pratar om en svensk klassiker. Funderar kring att jag gjorde klassikern 2010 och att det var 10-år sedan.
Får den briljanta idéen att fira detta 10-års jubileum med att göra om klassikern 2020.

 

Konditionspodden - Rekomenderas
Rekomenderar denna POD

 

Berättar uppspelt för barnen om mina planer och då vill Wilma hänga på och köra en tjejklassiker. Vilken briljant idé. Innan jag hunnit fundera vidare på ev. konsekvenser så har jag anmält mig till Öppet spår och Wilma till Tjej-vasan samt lurat med mig kompisen Bagarn på äventyret.
Jonas sa faktiskt nej denna gång. Undantaget som bekräftar regeln.

 

 


Representabel bild av vintern 2019/2020

 

Vintern 2019-2020 blir ett rekord i att inte vara vinter och mina planer att åka skidor med Wilma på div golfbanor osv kommer av sig. Det är fyra nyanser av brunt vart man än tittar, inte ens Ånnabodas konstsnöspår är öppet.

Köpte full utrustning till Wilma och kom fram till att hon var 9-år förra gången hon stod på ett par längdskidor, ungen kanske inte kan åka längd? Vi fick åka iväg till Torsby skidtunnel och köra några varv och hon var helt ok på att ta sig fram, skins-skidorna var perfekta (tack Micke Spiris).
Wilma blev dock rätt bekymrad över att det var så jobbigt att åka. Nu är tunneln ett rätt tjurigt spår så det går inte riktigt att jämföra med vanliga längdspår.


Wilma i skidtunneln

 

Vi tog ytterligare en träningshelg i Kläppen då vi fick låna Lindas husvagn (tack Linda), då gick det väldigt bra och efter 2mil längd så var självförtroendet på topp.

 


Pappa-dotter-mys i Kläppen

 

Åkte till Dala-Järna på fredagen och tog in på vandrarhem/hotell.
Mysig restaurang och pub i samma hus så vi tog ut vinsten i förskott och sänkte några öl och drinkar och hade en trevlig kväll

 

Tjejvasan.

Redan på parkeringen möts vi av ihållande regn och lervälling. Fötterna blir våta och det står 5cm vatten på hela startområdet.

 
Notera att sneakers och lervälling inte går så bra ihop. (om 3min är skorna bruna :)

 

4 plusgrader och regnet kommer från sidan, sådär som det gör i Göteborg.
Wilma står vid starten och ser ut som en ledsen blöt hundvalp. 
Tycker lite synd om Wilma och att hennes första intryck av en skidtävling ska vara detta.
Peppar lite och hon går iväg till starten.
Jävlar vad det regnar, inte lite duggregn utan det öser ner.

 


Ta mig härifrån, snälla

 

Starten går och Fille o jag åker till Hökberg för att stå och heja.

Visst är det jobbigt för Wilma att åka men fan vet om det inte är värre att stå o vänta, huttrande med blöta fötter. (obs Ironi).
I Hökberg är det många som tar av sig skidorna och bryter, om Wilma tycker det är skit så ska jag inte streta emot utan acceptera att hon inte vill fortsätta.
En sur Wilma kommer fram och är mest irriterad på alla ”kärringar” som inte vågar åka i nedförsbackarna utan står och tvekar, bildar kö och är i vägen.

 


Hökberg

 

Bryta kommer aldrig upp på tal och efter en liten pratstund så åker hon vidare.
”bryta? sånt håller vi inte på med” som Jonas brukar säga.


Vi får öva lite på målgesten

 

Efter 4h30 kommer en trött och blöt Wilma i mål. Sur var hon också, Fille o jag fick vakta våran tunga ända tills hon tryckt i sig ett McDonalds mål och fått tillbaka energin.

 

Öppet spår söndag

Det är en stor skillnad på att vilja ha gjort något och villa göra något.
Jag vill ha gjort Öppet spår, men vet inte om jag vill göra det.
Orolig för att köra omkull och skada mig. Inte värt ett söndertrasat knä eller dyl. bara för att jag fick idén att åka Vasan igen. Har inga prestationsmål utan vill bara få en så trevlig resa som möjligt. 3h på snö och lite stakmaskin är inte dom bästa förutsättningarna.

Tar på mig kläderna och blir skjutsad till starten. Kommer dit i god tid och lägger skidorna vad starten och vandrar runt i området. 7000 nervösa åkare och ett oändligt antal bajamajor gör att det ligger en dov lukt av avföring över hela startområdet.


Fortfarande mörkt på morgonen

 

Starten går och vi hasar iväg i makligt tempo. Aldrig så trångt att man stör sig och det flyter på i första backen. Börjar bli lätt överhettad och är lite för varmt klädd men det visar sig vara perfekt klädsel längre fram i loppet.
Har rätt bra fäste, Patrick Hansson fixade skidorna med klister osv innan jag åkte hemifrån och han vet vad han håller på med, Tack Patrick!

Ute på myrarna möts vi av blankis och inga spår, inte en helt vanlig situation och skidorna har en tendens satt åka isär. När vinden kommer från sidan så driftar man iväg för det går inte att styra. Isen är hård och det är svårt att få grepp med stavarna, man får hugga rätt kraftigt för att spetsarna inte ska studsa tillbaka. Står mest och dubbelstakar. Avsaknaden av spår gör att jag inte får till diagonal åkningen så bra.

 


Skridskor hade varit bättre än skidor (bild från en annan plats än vasalopet)

 

Nedförsbackarna är som en isig alpin-pist med vallar av strösocker som bildar en rodelbana. Jag är ingen duktig skidåkare och avskyr backar utan spår, lägg sen till att det är direkt stenhårt i backen och kommer göra ont på riktigt när man går omkull. Inför varje nedförslöpa så bildas det en kö, detta pga det bara finns ett eller två ”rodelbanor” att åka i och man avvaktar och ser att framförvarande har klarat sig innan man åker iväg. Lite som att vänta på sin tur i vattenrutschbanan.

Tycker det är riktigt läskigt att åka nedför och fixar inte att byta spår och det finns inga snödrivor att kasta sig i. Vinglar till ett par gånger och är nära att dra omkull men lyckas stå på benen.


Bild hämtad från nätet som fångar in känslan i nedförsbackarna

 

Ropar Förlåt! Förlåt! Samtidigt som patetiska försök att sakta ner pågår. Slutar med att jag åker in i baken på framförvarande kvinna som muttrar om snödriva och bromsa, ingen gick omkull så jag tillskriver incidensens som lyckad.

Har två stora utmaningar, backen i Risberg och den som går under viadukten efter Evertsberg.
Kommer fram till backen i Risberg och en funktionär står och vevar med en röd flagga. Ca 20 åkare som står i kö. Tar av mig skidorna och går nerför backen.
Ser 3-4 st som går på röven under den korta tid det tar att gå nedför backen och jag tror att det gick fortare att gå än att åka ner.
På med skidorna och knata på.

Ser en åkare med orange BIB och börjar prata, Orange BIB innebär att man åkt mer än 30ggr. Trevlig gubbe som var där och åkte med sin dotter. Pratade om det mesta och tiden gick. Tillslut så tyckte jag att det gick lite för långsamt och tackade för mig.

 
Hårda gubbar som åkt mer än 30ggr (annan gubbe än den jag träffade på)

 

SÅDÄR FÅR MAN INTE GÖRA! Ropar jag högt åt en åkare som skejtar uppför en backe.
Mummel mummel hörs från åkaren.
DÅ FÅR MAN INGEN MEDALJ ropade jag och kom samtidigt på att han visst kommer få en medalj för det är ju ingen som ser att han fuskar.
OCH VARJE GÅNG DU TITTAR PÅ MEDALJEN KOMMER DU SKÄMMAS FÖR ATT DU FUSKADE skrek jag och se på fan att åkaren slutade att skejta och började saxa uppför backen.

Förstår inte varför man ska tänja på reglerna, det är ju ingen som bryr sig ifall denna gubbe kommer 100 placeringar längre fram och för egen del så kommer han ju faktiskt inners inne veta att han inte höll sig till reglerna. Det är exakt samma sak med drafting i Ironman.

Nu har jag hållit på rätt många timmar och tycker det börjar bli segt. Har Snickers med mig och planerar att ta en i Evertsberg. Det lockar att ha något gott att äta vid nästa energistation. stakar på och når till slut Evertsberg. Käkar min Snickers och sportdryck och konstaterar att hälften är gjort.


Gott, billigt och energirikt

 

Plusgrader, medvind och solsken, kunde inte vara bättre.

Nu kommer det ännu mera nedförsbackar. Inser att detta är någon typ av kognitiv beteende terapi. Om jag utsätter mig för det värsta jag vet dvs isiga nedförsbackar utan spår tillräckligt många gånger så kommer jag acceptera och kanske till o med gilla detta? Det är många backar efter Evertsberg och det är många åkare som ligger i spåret och kravlar.

Kommer till nästa svåra passage, den med viadukten och en funktionär står med röd flagga och vevar.
Tittar ner i backen och åker iväg. Fan, terapin verkar fungera ;)

Nu har jag varit ute i 6-7h och börjar bli trött i kroppen. Framför allt höger hand värker, vid varje stavtag så trycks handen ihop och det smärtar. Försöker justera om remmarna så att dom ska ligga på ett annat sätt men det går sådär. Bara att omfamna smärtan och acceptera.
Är man inte beredd på att det gör lite ont ibland ska man inte hålla på med uthållighetsidrott.

Passerar Oxberg och där står Fille och Wilma. Passar på att stanna lite extra och ta en kaffe med torr bulle. Inte mer bråttom än att man kan stå och snacka en stund.

 


Alltid tid för en fika

 

Har sällan med någon som hejar på mig och det värmde gott att ha denna support, mer än jag trodde det skulle göra.
Skottar vidare och nu börjar det göra ont i flera kroppsdelar. Kommer fram till Elderis men där står ingen support. Letar med blicken min hittar inga kända ansikten. Jaja, dom kanske åkte till Mora direkt tänker jag med ett stråk av vemod.
Men det visar sig att dom ställt sig vid raksträckorna efter Eldris och då kom energin tillbaka. Tack Wilma o Fille för eran support J

Nu är det bara sluttampen kvar och jag är rätt trött. Vasaloppet har blivit så vanligt att alla tror dom kan genomföra loppet men 9 mil är rätt långt, särskilt utan spår.
Tuggar på och kommer fram till campingen, njuter lite av vetskapen att det snart är slut och att jag klarat mig utan att bryta armar o ben.

Stakar på upploppet och ser till att göra en perfekt posering med armarna i luften vilket belönas med världens sämsta bild i motljus.

 

 
Nästa år vänder vi på målgången så att solen kommer i ansiktet.

 

9h20min tog resan och jag är nöjd, mest nöjd med att ingen kroppsdel gick sönder pga närkontakt med is och snö. Tveksamt om jag kommer åka Vasaloppet igen.

Gnistrande sol, perfekta spår och en rygga med kaffetermos och mackor är den varianten av skidåkning som jag gillar, inte halka omkring på dåliga spår käkandes torra bullar och väja för åkare som ligger utströdda i backarna.

 

 


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.