Tvåtusennitton. Ett år till historien.

Strax efter årskiftet bestämde sig pappa plötsligt och oväntat för att tacka ja till en plats på ett äldreboende efter att envist ha vägrat ens tänka tanken under ett år fyllt av fall och oro.

Beslutet innebar ett avslut och en förändring och satte sin prägel på 2019.


Jag och P tog extra semester efter julsemestern och flyttade pappa och möbler. Började slänga och rensa i ett nästan 60 år gammalt radhusliv, en påfrestande historia.


Löpmässigt blev det ett år av höga höjder och djupa dalar, bildligt och bokstavligt. Ja, även utanför min löparvärld pendlade det rätt ordentligt detta år. Högt och lågt.


Mars: Söderåsens halvmarathon i snålblåst på öppna ytor, det var motigt efter en vinter av trög träning och flyttfix, med jag klarade årets dittills längsta pass bra, var nöjd och glad över det.


Stävie Trail, sex kilometer. Dålig kropp, dålig känsla, trevligt lopp, trevligt sällskap, genomförde


P och jag drog till Österlen Spring Trail och tog oss vatten över huvudet, övermod? Fast nej. Det gjorde vi inte, för vi fixade 21km+ längs Verkeån i dåligt väder, lera slipper, backar och branter. Det var galet jobbigt, men vi fixade det båda med viss stil och efter att ha fikat och suttit ett tag som två bleka zombies var vi fit for fight igen, redo för nya äventyr.


Som att vi tänkte anmäla oss till Berlin halvmarathon. Det gick inte, fullt. Istället hittade vi Darss Marathon och halvmarathon på Tysklands nordkust och detta blev en av årets absoluta höjdpunkter. Vi var båda i fin form i slutet av april, halvmaran gick riktigt bra för mig och P toppresterade och vann sin klass. Men vi fick verkligen kriga för starten av en alldeles märklig anledning och tog till något oortodoxa metoder...en weekend vi aldrig glömmer.


Efter denna löpmässiga framgång och livgivande äventyr blev jag sugen på backyardkonceptet. Jag schabblade bort min start på BUS (ja, inte bara jag som schabblade faktiskt. Anmälningsförfarandet kunde varit bättre).


Testade på egen hand:
11 maj kl 06:00 startade jag en egen backyard i Skrylle, mitt mål minst 28 km, 4 varv. Jag klarar 42 kilometer, 6 varv. Wow. Såld på konceptet. Lyckades få med P på noterna, inte svårövertalad alls faktiskt. Gjorde nytt försök med fint upplagd matplan, nu tillsammans. Klarade nu 45 kilometer. En miniultra! Sedan vilel jag slappa och fika.
Mitt tredje ensamma försök landade i 50 kilometer, och denna gång var modellen lite modifierad, längre etapper till en början, mindre uppstyrd vila och nystart. Jag blev löjligt nöjd med mig själv.


Några dagar före midsommar fick P "ryggskott" och vårt Midsommar Morning Run hotade att inte bli av, men det går inte att ställa in en vecka innan. Vi körde. Det blev tufft jobb för mig ensam innan med allt fix fast mest synd var det såklart om P, som ändå lyckades fjärrstyra hemifrån. Jag fick hulkenkrafter. Det blev jättebra, succé.


Jag tog ändå lite slut efter helgen och när vi började röja på allvar i pappas radhus som han nu bestämt sig för att sälja bröt jag nog ihop lite.


Nu följde en fysisk dipp. Orken slut.


Till Åre på semester i mitten av juli, fantastiskt väder, underbar miljö, jag blev sjukt sugen på fjällöpning och testar själv vid ett tillfälle, upplever en enorm frihetskänsla och fascination.
Vi klättrade upp till toppen på Åreskutan och såg ut över hela världen.


Sedan började vi marknadsföra Lund Runt, fick fint gensvar från start.


Anlitade fastighetsbyrå och försäljningen av radhuset med allt vad det innebär tog fart i slutet av augusti.


P och jag drog till Oslo i slutet av september för Oslo halvmara. Vi lyckades fånga sommarens sista suck, vädret var makalöst. Vi har vid tillfället varsin allt annat än pigg och smärtfri kropp och undrade hur detta ska gå....men vi överträffade oss själva och det gick så alldeles utmärkt, vi svävade och natten var ljuv och ljum efter loppet och det här var absolut också en av årets höjdpunkter.


Radhus. Banken. Visning. Styling. Pappa. Budgivning.


Radhuset såldes! Jippi.


Banken. Nycklar. Skriva fullmakt. Pappa hör inget. Det funkar inte.


Jag testade Enduro! Ett kul koncept. Tufft, men kul. Märkte dock att åldern är en starkt begränsande faktor här -korta sprintar funkar mindre bra. Malande i samma tempo funkar bättre. Men än sen? Roligt. Heja Anna och Laurent.


Lund Runt, vårt barn, vår tävling. Folk anmälde sig, jag hade bakat i två månader. P:s rygg krånglar. Allt ställdes på sin spets veckan innan tävling.


Efter det är mycket förändrat.


Skulle vi genomföra? Plan B? Osäkerheten och oron var stor. Vad kommer att ske?
Men det gick! Blev succé. Vänner sviker inte, vänner ställer upp. Vi blev trötta. Men nöjda.


Mot slutet av året orkar jag inga långa pass. Min kropp ville inte, vill inte, vara med på noterna. Jag fick tvinga den,får tvinga den, den protesterar. Inte skadad, inte ont, bara matt och trött.


Jag fyllde år, en jämn födelsedag som inte blev det jag kanske hoppats på, inte alls. Jag hade kokat ner mitt 60 kilometer på 60-årsdagenprojekt till 60 kilometer på 6 dagar och jag genomförde det, men utan lust och liv. Jag är tom, trög, dränerad och sorgsen.


Körde till Göteborg och lyckas få pappa och rullstol till banken på Järntorget i sämsta vädret ever och fullmakten skrevs. ÄNTLIGEN.


Jul. Jag jobbade. Och jobbade. Och jobbade. Julafton hemma, blev bra. Söner, flickvänner, P.


Nytt år.
Jag vill se framemot det. Det gör jag faktiskt. Jag har en naivt optimistisk syn på min kropps kapacitet. Kanske orealistisk, men drömma får man väl? Jag har också en optimistisk syn på att bra saker händer. Och att allt ordnar sig till det bästa. Det är inte orealistiskt.

 

2 kommentarer till inlägget

1975 • Lund
#1
6 januari 2020 - 19:37
Bra saker händer och det mesta ordnar sig i slutändan. Inte allt, men tillräckligt mycket.
Per Månsson
1956 • Lund
#2
6 januari 2020 - 20:06
Ett år som liknar en bergochdalbana. Summeringen stämmer på pricken.
Gillar din syn på nya året, gillar din optimism. Bra saker ska hända, det ska bli bättre. Ett år med framgång på flera plan.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.