Race report – Ironman Kalmar 2017-08-19

Så var det dags att summera IM2017 i Kalmar och det gångna träningsåret.

Året har bestått av 328 timmarsträning fördelat på 149 timmars cykling (46 %), 136 timmars löpning (41%) samt 43 timmars simning (13 %). Blev ganska likt den procentuella fördelningen som de olika momenten tog under loppet, kanske skulle ha ägnat lite mer tid åt cykling?

Året har även bjudit på personligt rekord på maratondistans (Växjö) på 3:27:16 i oktober 2016 samt första Vätternrundan i juni 2017 vilken avverkades med Kalmar CK sub10-grupp på 9:42.

Tillbaka till 19 augusti och dagen för IM2017.

Klockan ringde vid 4:40 och jag vaknade relativt pigg men till ljudet av ett ihållande regn. Kollade väderprognosen och SMHI förutsåg regn i ytterligare några timmar medan YR´s prognos såg mer lovande ut med uppehåll från kl 5-6. Fixade frukost bestående av gröt med banan och drack en hel del vatten. In i bilen för att via diverse omvägar parkera på Ängö och möta upp Micke vid 5:20. Strax efter kl 5 slutade det att regna, heja YR. Vi tog sedan gemensam promenad in till stan, pumpade cykel och kollade att allt var som det skulle.

Gick ner till hamnen och kollade läget för rundningsbojarna som inte riktigt var i rätt position under fredagen när cykeln checkades in. Allt såg ut som det borde. Vandrade bort mot startleden för att framåt 6:45 börja proceduren med att ta på våtdräkt mm. Svåger Magnus kom förbi och vi fick en pratstund. Även Mickes familj dök upp och vi smålöjligade oss lite men det fördrev tiden och nervositeten släppt lite. Åt en banan och det meddelades i högtalaren att vattentemperaturen var 19,7 grader. Perfekt!

Dags att inta position i ledet och jag ställde mig lite bakom 1:30 skylten. Efter en stund knackade en medtävlande mig på axeln och jag fick då se Julia som stått och skrikit på mig men utan framgång, halvdöv, med öronpluggar och i tävlingsbubblan. Blev naturligtvis glad och gav henne en kram och det kändes att hon varit ute och festat kvällen innan om man säger så. Även Jeanette, Eva mfl anslöt och önskade lycka till. Nationalsången spelades liksom Kentas ”idag är jag stark”, Kalmar IM´s egen nationalsång.

Klockan slog 7:00 och ledet började röra sig framåt och jag tog en energigel och drack lite vatten. Kön ormade sig fram och plötsligt var man där, högerledet och sedan i vattnet. Började lugnt i 3-takt, tittade ofta efter bojarna för att inte navigera fel och valde plats där det var glest med simmare. Väl ute ur hamnbassängen gick det lite krusningar med småvågor som ville leta sig in i munnen och några kallsupar blev det.

Upp mot första rundningsbojen efter ca 700 m och förväntade mig att det skulle bli trångt när alla vill gå nära böjen och få en kort väg men det var förhållandevis lugnt. Mot Varvsholmen och fortsatte i huvudsak i 3-takt. Nästa rundningsboj efter totalt ca 1500 m och en repris, ganska gott om plats men visst var det några sammanstötningar på vägen hit. Västerut ca 150 m till nästa rundningsboj. Här tappade jag lite riktningen och kom ut ganska långt mot Varvsholmen innan jag kom på rätt kurs igen. Runt bojen och söderut. Här blev det helt plötsligt lite stökigare och trängre i vattnet. Höll koll på riktningsbojarna och svängde höger vid rundningsbojen in mot hamnen igen, även här ganska gott om plats även att jag gick nära bojen. In mot vågbrytaren och nästa rundningsboj som låg långt in nära kajen. Kändes som en evighet innan jag kom dit och det var även här lite trångt och stökigt i vattnet. När bojen väl rundats gick jag ut en bit från kajen för att få fritt vatten och lyckades slappna av i de nedre regionerna och fick ut den mesta av överloppsvätskan strax innan 3 km var simmade. Väntade på att det skulle börja göra ont i vänster axel vilket det brukar vid sträckor från 3 km men det kom aldrig någon sådan, skönt. Under bron och in på lugnt vatten. Efter vänstersvängen vid rundningsbojen la jag mig ganska långt till höger för att slippa andra simmare och det var en bra strategi. Under Ängöbron och jag började aktivt förbereda mig för uppgång och kommande moment; knäppa av simmomentet på klockan, dra ner ryggdragkedjan, ta av klockan, dra av ärmarna, på med klockan, hämta påse, byt om. Simmade på och tänkte att nu så, snart blir det nog riktigt trångt fram mot rampen men det blev det inte utan jag kunde gå upp i vänstra delen. Kollade klockan snabbt innan jag knäppta på den för att ta tid för T1. 1:28 visade den. Tänkte innan att jag, om allt gick riktigt bra, kanske skulle kunna nå 1:30, men jag hade i planen kalkylerat med 1:35. Officiellt blev tiden 1:28:18. Min GPS-klocka visade på sträckan 4,1 km. Klev upp ur vattnet på plats 1598 av 2147 startande.

Kände mig inte yr utan pigg och fräsch och kunde påbörja bytet så som jag tänkt mig. När jag greppat påsen med cykelprylarna så stod det folk utanför ombytestältet och bytte om. Efter en snabb titt in så förstod jag varför, det var smockfullt. Satte mig ner på marken och började dra av våtdräkten. Glömde att jag hade vadkompressioner på mig och drog ner den högra tillsammans med våtdräkten. Shit, den låg som en korv nere vid foten. Gjorde dock vad jag kunde för att få den på plats och till slut lyckades det, trodde jag, mer om det senare. På med alla cykelprylar och tog sikte mot cykel, in i tältet och pang. Här blev det totalt grått av all fukt i tältet som immade igen mina glasögon så de åkte av fortare än kvickt. Småjoggade till cykeln, på med glasögonen, hakade ner cykeln från ställningen och joggade vidare bort mot utgången. T1 genomförd. Hade 7 min i planen men den gick officiellt på 3:52. Kändes riktigt bra då jag på fredagen försökte simulera tänkt joggtempo och kom då fram till att det tog drygt 1:30 att bara ta sig genom området.

Upp på cykeln och började trampa, tog en energigel i höjd med Ängö och kände att det fanns gott med energi i kroppen och inget speciellt hände egentligen mer än att jag cyklade förbi relativt många och blev omcyklad av relativt få. Pumpade på bra ner till Degerhamn, medvind på Ölandsbron och sned mot-/sidvind söderut. Åter medvind när ön skulle korsas till östra sidan och här gick det naturligtvis lätt, men man visste ju vad som skulle komma framöver. Tog lite extra energi samt ett snabbt stopp för att tömma blåsan innan det var dags att svänga vänster mot Resmo. 8 km lätt uppför och rak motvind. Många verkade dock ha det jobbigare än jag, eller så var de kloka och tog det lugnt, för här passerade jag många och på något vis fick jag energi av detta och det kändes bättre än jag förväntat mig. Blev lite vila i nerförbacken och sedan norrut mot Färjestaden. Så var det dags för elddopet, Ölandsbron i rak motvind. Pannben, pannben och åter pannben. Speciellt uppför högbrodelen när kroppen gick på högvarv och hastigheten visade 16-17 km/h. Till slut var dock bron slut och dags att ta sig in mot folkhavet för att vända vid Ängörondellen. Rullade på bra men i höjd med Lindsdal på väg norrut kändes tydliga tecken på att kroppen fått slita lite och resan norrut, vändningen i Rockneby och återresan in mot stan blev lite lugnare. Kände att jag ville återhämta mig lite inför löpningen. Tog min energi i stort som planerat; en energigel plus en energikaka i timmen, missade nog bara en halv energikaka och jag räknat rätt. När jag närmade mig växlingsområdet tryckte jag på klockan för avslutad cykling och den visade då 5:44 och en sträcka på 181,6 km, officiellt blev tiden 5:44:24 och en snitthastighet på 31,4 km/h. Hade i min plan räknat med 31,5 km/h och en tid på 5:43. Cykeltiden blev den 777:e bästa i loppet.

Joggade in för T2, hängde upp cykeln, mot ombytestältet, tog min påse och nu var det gott om plats i tältet. På med löparprylarna och iväg. Hade i planen 7 min för detta, visste att detta nog var väl tilltaget men den officiella tiden på 2:39 gick fortare än jag kunnat tro. Ut på löpningen och tryckte igång klockan.

Benen lite stela som de brukar vara efter en stunds cykling och tempot rullade på bra runt 5 min/km. Kändes bra så jag tänkte att jag tar ett par km i detta tempo innan jag går mot ett tempo på 5:20-5:30. Efter några km började det göra lite ont på framsida höger skenben, strax under knäet. Detta har jag aldrig känt förut och började spekulera i om jag slagit i cykeltrampan eller något liknande. Sprang på och tog min erergiranson dvs två energigel i timmen. Första varvet flöt på relativt bra men smärtan i benet tilltog men jag kunde inte härleda hur det kunde komma sig. Första varvbandet på Fredrikskans var härlig och konkret, bara två varv kvar. In genom stan och ut på varv två. Började ta citron och saltgurka ganska tidigt här, kanske jag gjorde det redan under första varvet, jag minns inte, som förebyggande. Under andra varvet kunde jag konstatera att jag låg 10-12 min före min plan som var på 11:22. Började känna lite obehag i magen som kom och gick och jag började bli lite orolig. Efter ett tag kom jag på att det var Colan i depåerna som inte var riktigt avslagen så varje gång jag tagit detta så körde det igång i magen men efter en rap eller två så lättade det och så fortsatte det varje gång jag tog Cola och då visste man ju vad det var och kunde lugna ner och slå bort tankarna på att magen höll på att börja strejka. Även andra varvet flöt på bra dock med allt mer tilltagande smärta i benet, vad sjutton kan det vara. Vid biblioteket fick jag veta av Mickes bror att Micke var strax framför mig och att jag snart var ikapp. In i stan och där fanns en 300 m lång raksträcka med en vändpunkt längs bort och samma väg tillbaka. Började kolla efter Micke för om jag mötte honom här så innebär det att avståndet mellan oss är 600 m eller mindre. Fick aldrig syn på Micke och tänkte att hans bror sagt så för att peppa mig och att avståndet i verkligheten var större än han gett uttryck för. La ändå i en extra växel för att om möjligt hinna ikapp. När det var 10 km kvar började låren kännas lite stela och jag började få problem att hålla det tempo jag nu satt upp på 5:15 och fick mana på benen. När jag kom till Neptunusvägen och hade ca 9 km löpning kvar så ropade min pappa att Micke hade ett försprång på 4 min och detta motiverade mig att försöka hålla tempot uppe. Upp och vända vid Bergavik och ner mot Neptunusvägen igen efter ytterligare ca 3 km löpning fick jag veta att det nu bara var 1 min upp till Micke. Benen stramade och smärtan i högerbenet pulserade. ”Nu jäklar ligger du på och tar in denna minut” intalade jag mig själv. Efter ytterliggare någon km löpning så fick jag syn på en välbekant ryggtavla 100 m framför mig och efter några hundra meters löpning så var jag ikapp vid ca 38 löpta km. Jag meddelade då att ”nu tar vi sällskap i mål”. Micke propsade dock på att jag skulle köra på i mitt lite högre tempo men jag nekade och vi tog sällskap resterande del av loppet och sprang in på röda mattan sida vid sida. Vilken grej, att efter så många träningstimmar tillsammans också gå i mål samtidigt efter dryga 11 timmars tävling. Klockade av löpningen på 3:49 och en sträcka på 42,6 km, officiellt blev tiden 3:49:50. Officiella tempot blev 5:27 min/km. Löpningen blev den 337:e bästa och en totalplacering på 597:e plats av de 2032 som slutförde loppet.

Efter sedvanlig high-five med Björn på röda mattan och målgång la jag mig på rygg i målområdet, dels för att pusta ut och dels för att ta in stunden. Gick i mål på 11:09:03. En förbättring på 55 minuter mot IM2015. Till slut tog jag mig upp och skulle ta emot min medalj, och vem står där om inte Julia och hänger medaljen om min hals. Ett obeskrivligt ögonblick. Efter fotografering, uthämtning av påse samt målgångströja så bar det av mot mattältet. Ville dock byta om innan jag åt samt kolla hur det stod till med mitt högerben. Där och då fick jag svaret. Vadkompressionen hade hamnat ut och in i samband med T1 vilket innebar ett den kraftiga resåren som skulle smita åt nere vid foten nu istället hamnat uppe på en betydligt mastigare vad. Djupa fåror syntes dock utan blodvite. Kändes bra att få av denna.

Sammanfattningsvis ett bra disponerat lopp. Energiintag fungera utan problem. Bytena gick bra utan några missar förutom det där med höger vadkompression. Simningen gick över förväntan. Cykling ganska prick på plan och löpningen ungefär som jag tänkt mig men är riktigt nöjd att kunna hålla detta tempo efter simning och cykling.

Over and out för denna gång…

2017-08-24

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.