Race Report – Ironman Kalmar 2015-08-15

Då har jag genomfört min första Ironman och tänkte skriva av mig lite mina tankar och upplevelser.

Under flera år har jag varit åskådare till Järnmannen och senare Ironman i Kalmar. Tills för kanske tre år sedan betraktade jag detta som något omöjligt för mig att genomföra, ja till och med lite smått galet. Så efter 2013 års Ironman började jag trots allt på allvar att börja fundera på om det skulle vara möjligt för mig att genomföra detta. Började läsa mycket på nätet, både om sporten som sådan och nödvändig utrustning. Köpte så mig en linjecykel hösten 2013 och började cykla lite utomhus under hösten och fortsatte sedan på våren/sommaren 2014. Anmälde mig också till en crawlkurs med start våren 2014 och bestämde mig för att om jag kunde lära mig att crawla på ett rimligt vis under våren/sommaren 2014 så skulle anmäla mig till Ironman Kalmar 2015. Crawling gick bättre än förväntat, även om farten inte var den högsta och fortfarande inte är, så jag köpte en enklare våtdräkt våren 2014 och simmade i denna en del i öppet vatten under sommaren. Både cykling och simning kändes ok så dagen efter Ironman 2014 stod jag i anmälningskön i stan och plötsligt var jag anmäld. Ett år kvar! Nu måste träningsdosen upp.

För att känna på triathlon genomförde jag en halv ironmandistans i Halmstad i september 2014, vilken avverkades på 5:17, och senare en olympisk distans i Växjö i maj 2015.

Köpte också en trainer på hösten 2014 så jag kunde spendera många långa träningspass i uterummet och garaget när vintern och kylan ute trängde sig på. Hann med att se på många filmer under dessa pass.

Under träningsåret fram till Ironman Kalmar 2015 har totalt 648 mil avverkats på 341 timmar; cykel, löpning och simning plus diverse oregistrerade styrkeövningar. Ungefär två tredjedelar av träningen har utförts under de sista sex månaderna. Vill tacka Micke för allt stöd, uppmuntran, utmaning och hejarop under många och långa träningspass. Vill även tacka min familj för deras tålamod och all markservice som de bistått med.

Så var det dags för Ironman Kalmar 2015. Klockan ringde kl 4:20 och det var dax att stiga upp, äta frukost bestående av gröt med banan och ta sig till stan för att färdigställa allt i växlingsområdet. Mötte Micke strax efter kl 5 och vi gjorde det vi skulle och sedan blev det en promenad till simstarten. Tog en runda vid kajen och betraktade den av blåsten gropiga sjön. Det blåste 6-12 m/s så sjön såg lite halvvild ut. Träffade även på Pelle och Helen. Åt en banan för att fylla på energidepån. Så var det dax att dra på våtdräkt och övrigt samt ställa sig i startledet på den bedömda sluttiden. Jag ställde mig precis framför 1:45-skylten och drog en energigel. Träffade på svåger Magnus här vilket var bra så man hade någon att prata lite med i väntan på att starten skulle bli av. Jeanette lyckades hitta mig bland allt folk och tog några foton. Kände mig lugn och det var en lite surrealistisk känsla, ska jag verkligen göra en Ironman? När väl startledet började röra sig framåt, då deltagare successivt klev i vattnet, insåg jag att nu är det verkligt, nu händer det, och nerverna började kittla lite men betydligt mindre än jag trott. Var dock lite orolig över två saker. Dels, hur ska det gå att simma i den gropiga sjön. Dels, kommer jag klara de två tidsgränserna, kl 9:05 till bron vid vågbrytaren till vilket det är ca 3000 m respektive 2:20 total simtid. Hade mätt ut att det till första bojen vid Varvsholmen skulle vara ca 1500 m så om jag hann dit på mindre än 55 minuter så borde båda tidsgränserna vara ok.

Så plötsligt var jag framme vid rampen, blickade ut över havet, vågorna och solen som blänkte däri. Gick i, satte på klockan och började crawla. Märkte direkt att det inte skulle fungera så bra med 3-taktsandning utan gick över till 2-taktsandning. Detta för att ha ögonen mer över vattenytan för att ha bättre kontroll på vågorna samt bättre kunna hantera en missad andning. Första 800 m var i rak motvind och det var som att simma i en bergochdalbana, ibland var det uppför och ibland nerför. Dock fungerade det hela ganska bra och här var det lätt att navigera med hjälp av landmärken och extra navigeringsbojar. Det var gott om plats i vattnet och inga större problem med närgågna medtävlande. Så framme vid första rundningsmärket, 90 grader vänster och 800 m simning med rak sidvind. Även här fungerade simningen bra, även om man fick vara uppmärksam på vågorna och det blev en hel del missade andningar och en del vatten som svaldes. Navigeringen var ganska lätt med sikte på yttre husen på Varvsholmen. Så kom jag fram till min tidskontroll, 55 minuter, skulle jag klara det? Titta ner på klockan under vattnet och den visade .... 38 minuter. Då kom en känsla av lugn, jag kommer klara simningen avseende tidsgränserna!

90 grader vänster och ca 100 m till nästa boj i medvind flöt på bra. 90 grader vänster igen och ca 700 m rakt söderut med vinden och vågorna rakt från vänster, Såg ingen boj och hängde på de andra simmarna. Kände dock att många simmade på tok för långt in, nära vågbrytaren, och valde att följa några simmare som gick längre ut. Efter att tag, när jag såg Kalmarskylten längst ut på vågbrytaren, tyckte jag att vi simmade för nära den och valde att släppa de andra simmarna och valde en egen väg längre ut. Ett bra beslut för efter ytterligare en stund såg jag rundningsbojen och kunde finna några landmärken som jag sedan kunde navigera efter. Här var det många som simmade helt galet och fick simma lite extra för att kunna runda bojen. Även under denna delsträcka fungerade simning och andning bra. 90 grader höger och in mot hamnområdet. Kort sträcka ca 400 m, medvind och mycket att navigera efter så här flöt det på. In i kanalen bakom vågbrytaren efter 90 grader höger, här var vattnet lugnare och jag kunde bitvis gå över till 3-taktsandning. Under bron vid ca 3000 m och skarp höger med målet att runda sista bojen som var placerad i gropig sjö, det borde bli lugnare sjö sedan. När jag svängt vänster runt bojen väntade jag mig att sjön skulle lugna ner sig men inte, den fortsatte att leva sitt eget liv en bra bit till och först när man passerade badbryggan på Kattrumpan blev det lite lugnare. Då återstod ca 500 m så det var bara att köra på. Här verkade det dock som om mina medsimmare taggade till för det blev mer och mer kamp och mindre och mindre hänsyn ju närmare vi kom uppstigningsrampen. Till slut var jag dock där och kunde kliva upp ur vattnet och fick då en tv-kamera och en mick uppkörd i ansiktet. Då jag fortfarande hade mina öronproppar i så hörde jag inte alls vad reportern sa men jag svarade "det gick bra" och gick vidare upp mot växlingsområdet. 

Simmade lugnt hela vägen då jag inte visste hur mycket extra kraft den gropiga sjön skulle kräva och genomförde simningen på 1:48:32 vilket gav en1838 placering ca 2200 startande.

Gick lugn och sansat in i växlingsområdet, tog min påse med cykelutrustningen, gick vidare in i tältet och bytte om. Tog en energigel och ut från tältet, droppade påsen med simutrustningen, halvsprang bort mot toaletterna och tömde blåsan samtidigt som Jeanette m.fl. hade förflyttat sig dit och nu stod och skrek och fotade på andra sidan avskiljningsstängslet en halvmeter bakom mig. 

Bort mot cykeln som var placerad bara ett 20-tal meter från utgången vilket var bra då jag slapp springa med cykel så långt i växlingsområdet. Upp på cykel och mot Öland. På bron, upp mot högbrodelen visade vinden vad den gick för, 10-12 m/s rak motvind men det var bara att gilla läget, växla ner och trampa på. Genom Färjestaden där det var rejält med folk. Vidare mot Mörbylånga och väl där fick jag lite olustkänslor i magen, troligen var det havsvattnet jag svalt under simningen som skulle hanteras för det gick ganska snabbt över och störde inte nämnvärt. Mot Degerhamn, uppför backen där det också var ganska mycket folk, och vidare österut och vinden gjorde sig åter rejält påmind. Malde på och cyklade förbi ganska många. Östra sidan bjöd också på lätt motvind men när man svängde av mot Resmo västerut blev det åka av i medvinden. Kände mig stark och den känslan höll i sig tillbaka mot Färjestaden där jag passade på att tömma blåsan, över bron i medvinden där det gick i 60 km/h nerför högbrodelen, in mot stan för rundning i Ängörondellen och ut till Läckeby. Passerade kullen vid Berga centrum både norrut och söderut och fick stort stöd av hejaklacken. Upp till Rockneby och rundningsmärket och sedan in mot stan igen. Härefter tog jag det lite lugnare och började planera för den kommande löpningen. Allt flöt på bra under cyklingen, lite långtråkigt på Öland då det inte hände så mycket under ganska lång tid, tur att jag cyklade om så många så man fick lite att fokusera på. Kunde hålla min plan med energiintag hela tiden; en energigel, en energikaka och en halvliter sportdryck per timme.

Av cykeln och in inväxlingsområdet för ytterligare ett lugnt byte efter 6:07:12. Klättrade under cyklingen 380 placeringar till 1458.

Ut på löpningen som började inne i stan. Otroligt mycket folk och varmt, runt 23 grader och fullt solsken. Tänkte att detta kommer att bli en lång och varm dag. Benen kändes dock pigga och inte så stela som de kan göra efter en cykelrunda. Kollade klockan och tempot visade 5:35, perfekt, helt enligt plan. Ut ur stan och längs Ängöleden var också mycket folk. Planen var att ta två energigel per timme plus saltgurka, citron och sportdryck vid stationerna så det började jag med. Ut i Berga var det otroligt med folk och helt plötsligt hejade mina föräldrar och hejaklack på mig. Här var det också många som med trädgårdsslangar och annat sprutade kallt vatten på oss om vi ville. Och det ville man och det var detta som gjorde att jag kunde hålla mig blöt och sval under hela löpningen så av den befarade värmen kändes nästan ingenting. Stort tack för allt stöd! Vände tillbaka in mot stan och snarare än jag trott var jag på Lindö och fick mitt första av tre varvningsband. Då hade jag avverkat ca 12 km och bandet var ett mycket konkret bevis på att nedräkningen hade börjat så det blev en ordentlig energikick. In i stan och repris. När jag hade två mil kvar kunde jag konstatera att med den fart jag hade skulle jag slutföra loppet på några minuter över 12 timmar och jag började räkna på vilken takt jag skulle behöva hålla resterande del för att komma under 12 timmar. Det skulle krävas en fartökning på ca 15 s/km och då jag kände mig pigg bedömde jag detta som fullt möjligt. Dock funderade jag lite på vad som kan hända vid en fartökning, om än en måttlig sådan, gå in i väggen, kramp, få ont, etc. Så jag beslutade mig för att strunta i tiden, låta det bli vad det bli, och istället för att jaga tid passa på att njuta för nu gick löpningen verkligen lätt. Ut på sista varvet fick jag lätt känning av en vattenblåsa under trampdynan men inget som tilltog nämnvärt eller störde. Fick också lite ont i armvecken då armarna varit böjda i princip i samma position i 9 timmar. I övrigt kändes allt bra, energiintaget fungerade hela tiden vilket troligen var den främsta orsaken till att jag kände mig pigg. Intag av saltgurka och citron gjorde nog också susen och detta gjorde jag under hela löpningen. Vid Lindö fick jag tredje varvbandet och då kändes det klart även om det var tre km kvar. In genom stan var en njutning, alla hejarop bar fram en och upploppet med röda mattan var en njutning som gick över för fort. Min familj lyckades dock ta sig fram nära målområdet och jag kunde krama om dem och prata lite innan det var dax att hämta medalj och finisher T-shirt.

Genomförde löpningen på under 4 timmar, 3:54:58, vilket jag är mycket nöjd med och under löpningen klättrade jag ytterligare 491 placeringar och slutade 967 av totalt 1968 som slutförde.

Efter några pizzabitar hämtade jag mina prylar i växlingsområdet, Sandra och Hanna mötte upp mig vid domkyrkan och Sandra körde mig hem. Hemma väntade hela hejaklacken och min älskade hustru och familj som ordnat med allt under dagen. Blev mycket trevligt prat vid långbord i trädgården innan jag kl 23 fick tacka för mig och gå och lägga mig.

Planer för framtiden då. Jo det har jag. Jag vill absolut göra om detta. Min i särklass sämsta disciplin är simning och här borde jag kunna komma ner 20-30 minuter i tid. Känner också att jag behöver lite andrum från all träning. Så under kommande år kommer jag att fokusera på att lära mig att simma fortare. Även cyklingen borde gå att få ner runt 20 minuter i tid så jag kommer även under kommande år fokusera på vad som krävs för detta och träna utifrån detta. Om detta utvecklas som jag önskar så är planen att köra igen 2017 och då förhoppningsvis på en tid runt 11:30. Om nu hälsa och vilja består…

”Anything is possible”

2015-08-20

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.