Half IM Halmstad 2014

Innan minnet sviker helt så tänkte jag skriva av mig lite hur jag upplevde min första triathlontävlingen vilket blev en halv ironmandistans i Halmstad den 7 september 2014. Håll till godo...

Bodde på Scandic bara ett kvarter ifrån växlingsområdet och dagen började med en vanlig frukost kl 6:30. Sedan bar det iväg till växlingsområdet med cykel och en väska andra prylar. Har ju aldrig gjort detta förut så hur ska man nu lägga prylarna. Pratade lite med de tävlande som stod närmast och tittade lite på hur de gjorde och försökte mig på ett upplägg med bl.a. cykeltröja, cykelbyxor och handduk hängande på cykelramen.

Från växlingsområdet fick man vandra upptill simstarten så en dryg halvtimma innan start skulle jag börja gå dit ihop med min arbetskamrat Håkan som också skulle genomföra tävlingen. När vi gått ett knappt 100-tal meter framkom att jag ju naturligtvis skulle ha givarens som registrerar mina tider runt höger fot redan vid simningen. Självklart men på något sätt hade jag tolkat instruktionen att den skulle på vid löpning. Tillbaka till växlingsområdet och börjar leta, var fanken har jag lagt den?  Rotar bland prylarna och paniken börjar komma, ringer till Jeanette som är kvar på hotellet men innan hon hunnit svara så har Håkan hittat den. Var då? Jo i löparskorna, självklar, jag skulle sätta på den inför löpningen (trodde jag) så det är klart jag lagt den där. På med givaren och sedan traska iväg till simstarten.

Väl vid simstarten meddelar arrangören att det är 15 grader i vattnet. Ojdå, hur kommer detta att kännas tänkte jag, har aldrig simmat i så kallt vatten och sommaren har ju bjudit på riktigt höga vattentemperaturer så jag blev lite fundersam. Två minuter kvar till start ropas ut och jag kliver ut i det strömma vattnet. Känns helt ok temperaturmässigt men hur blir det när man simmat ett tag, främst tänker jag på händer och fötter. Ett drygt 100-tal startande kliver i vattnet och man kan stå på botten om man sträcker lite på sig. Finns gott om plats så jag lägger mig i princip i första startledet. Pang, så går startskottet. Kör igång i tretakt som jag nött hela sommaren, men vad fanken är detta? Ser ju inte ett dugg, vattnet är kolsvart, och det är inte alls speciellt trevligt att ligga och titta ner i den förmodade botten men inte se någonting. Växlar snabbt om till tvåtakt och har huvudet under vattnet så kort tid som möjligt. Matar på och har några fåtal kroppskontakter med andra simmare men allt känns bra. Dock är det många som passerar mig och i samband med att jag tittar framåt för att navigera ser jag många simmare framför mig. Kan också se några som simmar i jämnhöjd, sneglar lite bakåt och där är det relativt tomt. Tankar på om jag ska bli sist upp från simmomentet börjar komma, strunt samma, jag vet att jag inte är någon stark simmare och det får bli som det blir. Tänker inget på det kalla vattnet och simningen flyter på och till slut ser jag uppstigningsbryggan. Kommer dit samtidigt som en annan simmare som jag låter gå upp före mig sedan klättrar jag upp. Väl uppe och lite yr i huvudet hör jag någon ropa "heja Conny, kom igen nu". Mina kära fru och två av mina kära barn har tagit sig upp ur hotellsängarna och ropar till mig.

Börjar springa upp mot växlingsområdet, kränger av mig våldtäkten på överkroppen innan jag är inne i området. Väl vid min plats börjar jag ta av våtdräkten som sitter som klistrad på vaderna, får inte av den stående och får sätta mig ner. Går till slut och tar handdukens som hänger på cykeln som naturligtvis drar med sig tröja och cykelbyxor som nu ligger spridda lite här och var. Lyckas dock med konststycket att få på mig cykelkläderna efter en hel del besvär med tröjan som vill klibba fast på min halvvåta kropp. Detta moment borde jag tränat på innan, tänker jag. Greppar cykel och springer iväg, ut från området och upp på cykeln. Fick ingen simtid och ingen T1-tid men kom ut på cykeln efter 33:06, på plats 81 så några hade jag bakom mig. Ganska strömt så simningen gick nog ca 10 min snabbare än jag räknat med.

Ut på cykeln som börjar på gatsten och ganska snart en ganska kraftig uppförsbacke. Känner mig pigg, såklart för så här långt har man ju inte gjort så mycket, och trycker förbi några stycken i backen.

Första halvan upp till vändpunkten går ganska lätt, många ryggar att följa och medvind och ganska flackt. Vid vändpunkten greppar jag en flaska vatten i farten, häller halva över mig och dricker resten som komplement till mina två medhavda flaskor med sportdryck.

Så vänder jag tillbaka i motvinden. Lite mer kuperat då sträckningen går ner mot vattnet. Går ändå ganska lätt. Vid ca 6 mil kommer svaret då en lång och brant uppförsbacke syns, aha så det har varit endel nedför. I denna backe får man verkligen bekänna färg, bitvis trycker jag på rejält och det går ändå bara i knappa 20 km/h. Mentalt tungt att anstränga sig så och få så lite utdelning. De sista tre milen var det cykling i princip helt ensam utan att se någon medtävlare alls, någon körde förbi och jag körde förbi någon men annars helt rent. In i Halmstad igen och växlingsområdet. Hoppar av cykeln på rätt sida begränsningslinjen och springer till min plats. Cyklingen gick på 2:56.

På med löparskor, byt tröja och i med flaskor i vätskebältet som jag haft på mig som nummerlappshållare under cyklingen. Ut från området T2 efter 2:36 på plats 79 dvs tagit två placeringar sedan cykeln startade.

Nu väntar en fyravarvsbana. Är rejält kissnödig så vid första bästa tillfälle, efter några hundra meter så vattnar jag en buske. Igång igen och har målet att göra första 5 km varvet i 5 min tempo så med hänsyn till pausen bör jag ligga runt 4:50-tempo. Som vanligt när man byter från cykel till löpning får jag tänka på att hålla nere tempot då det tenderar att dra iväg. Fötterna är bortdomnade efter cyklingen, som vanligt men de börjar hetta efter några km. Bra, ett tecken på att blodet kommer tillbaka. Får lugna ner tempot ett antal gånger och första varvet går i 4:57-tempo, och jag har tagit ytterligare tre placeringar.

Ut på andra varvet, vänster fot börjar kännas normal men högerfoten hettar rejält. Då det är en flervarvsbana så är det lite svårt att hålla koll på sina medtävlare men det känns som att jag springer förbi ett antal. Under detta varv börjar trampdynan på höger fot att bränna som eld och jag får knipa med tårna för att avlasta, börjar misstänka skav. Efter ett avklarat andra varv i 4:55-tempo har jag klättrat ytterligare 11 placeringar och känner mig pigg även om jag på allvar börjar fundera på hur min högerfot mår.

Blir påhejad av familjen vid varje varvning vilket känns underbart.

Ut på varv tre. Högerfoten gör mer och mer ont och jag får avlasta trampdynan allt mer frekvent genom att knipa med tårna. Får även här känslan att jag springer förbi endel och efter tredje varvet i 5:01-tempo har jag lagt ytterligare nio medtävlande bakom mig.

Ut på sista varvet. Nu får det göra hur ont det vill, kommer ändå inte bryta. Vågar inte titta ner för jag är säker på att hela skon är färgad röd av blod. Mina medtävlande börjar se rejält slitna ut. Hur ser jag ut? Känns i alla fall bra. Upp till vändpunkten, nu är det bara ett par km kvar. Maler på. In i växlingsområdet och väljer denna gång målfållan. Ser min familj, gott. Ser målet och precis innan jag passerar mållinjen får jag för mig att jag vill göra en målgest när jag passerar linjen. En liten piruett a la Brollin kanske. När jag passerar linjen så fungerar inte alls musklerna som tänkt och av piruetten blir det ett par steg på tvären. Men jag är i mål. Lycka. Sista varvet gick i 5:00-tempo och på sista varvet klättrade jag ännu tre placeringar och slutade på plats 53 och en totaltid på 5:17:45.

Av med skon, greppar lite bullar, banan och lite annat med snabb energi och sätter mig. Njuter av prestationen och äter. Efter lite vila tar jag mig bort till läkartältet, av med strumpan och blir undersökt. En liten ynka vattenblåsa, stor som en enkrona, knappt. Och denna har plågat mig så.

Naturligtvis trött efter loppet men känner att jag disponerat det väl utifrån mina förutsättningar. Är speciellt nöjd med den avslutande löpningen som gick i jämt och bra tempo hela vägen. En bra erfarenhet inför IM 2015 i hemstaden :-) 

2014-09-25

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.