Taffligt men med god vilja

Taffligt men med god vilja. Så kan jag sammanfatta en del av min motionsinsats detta jullov. Mitt joggande är inte så taffligt längre faktiskt. Även mitt jympande på Friskis börjar ta sig. 

Det jag tänker på nu är andra aktiviteter jag ägnar mig åt detta jullov, nämligen skridskoåkning, längdskidåkning och slalom.

Min son vill gärna åka skridskor och det är också han som fick hela familjen att köpa längdskidor för ett par år sedan. Bra initiativ!

Drömmen är att kunna åka skridskor i ett vintrigt landskap på den frusna sjön Mälaren, vilket vi har gjort tidigare år. I början av detta jullov med tre plusgrader, gröna gräsmattor och skvalpande sjö åkte vi till Rocklunda istället. Vi övar och blir bättre och bättre för varje år, jag och min son.

Skridskor på Rocklunda

Längdskidsdrömmen är väl att glida fram i ett soligt gnistrande vinterlandskap omgiven av snötyngda granar eller i alla fall på Apalbyplanerna i Västerås där de brukar ha väldigt fina spår de få dagar om året som det finns snö i Västerås.

Eftersom snön lyste med sin frånvaro åkte vi till Vedbobacken istället. De har förutom slalombackar ett kort längdspår med snö som är sparad från förra vintern. 

Det var några hängivna längdåkare där som såg ut som att de tränade inför Vasaloppet. Och så jag och min son. Min egen längdskidåkning lämnar mycket att önska. Min son kämpar på, ramlar, tar sig upp och kämpar vidare. Han fick också peppning och lite stöd av ett par av de andra åkarna som tog sig tid att stanna och inspirera en 8-åring som kämpar, vilket jag uppskattade jättemycket. Vilken trevlig stämning!

Längdskidåkning vid Vedbobacken.

För första gången i mitt 45-åriga liv provade jag häromdagen att åka slalom! Premiärtur samtidigt för mig och min ena brorson som är 3 år. Hans mamma guidade med mycket trygghet och skidkunskaper både mig och sin son uppför och nerför Vedbobackens barnbacke. Läskigt, men väldigt, väldigt roligt. Önskar att jag provat tidigare.

Första gången jag står på ett par slalomskidor.

Det är med mina allra bästa intentioner jag åker skridskor och skidor. Jag vill gärna att mina barn ska få uppleva vintersporter och få en positiv inställning till dem. Jag tycker dessutom att det är väldigt roligt och vintern får en annan innebörd. Jag önskar bara att jag var lite mindre tafflig. För att bli bättre gäller väl som alltid – att öva mer. Men också att våga mer. Man ska våga ta sig ut ur comfort zonen och in i nya domäner. Sen ska man våga balansera hela kroppstyngden på ett ben i taget på en skida eller en skridsko. Våga. Våga lita på kroppen. Våga ramla. Och inte glömma att njuta!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.