Cannes Swimrun – jävla helvetes dolme helvete!!

Första tävlingen utomlands för två förvirrade gubbar. Åland räknas inte, dom pratar ju svenska.

 

Åkte riktigt tidigt till Arlanda då vi ville utnyttja Jonas ”fin-betal-kort” som ger access till launcher med obegränsat med snittar och billig öl. Vi satt där i flera timmar för flyget var försenat. Kände att det började klia lite i halsen men ignorerade så gott jag kunde.

På planet spanar vi in andra Swimrunners, dom är lätta att känna ingen. Tierrabyxor, Houdini jacka, North peaks väska. En väska som man får bära runt på, inte en töntig väska med hjul. Men mest känner man igen dom på att det hänger en Simdolme på ryggsäcken.


Obligatoriska pre race bilden.

Landar sent och direktbussen till Cannes har slutat gått och det ryktas om en tågstrejk. Knallar fram till ett par swimrunners och föreslår att vi ska dela taxi.
Sagt och gjort, vi hoppade in i taxin och börja prata olika lopp osv. Visar sig att ”Team Pannband” var ett av lagen som vi cirklat runt på Utö i våras. Mycket trevlig taxiresa som inte blev allt för dyr då den delades på 4.

Vädergudarna hade lovat rikligt med regn, åska och blåst till helgen. Knepigt att vi alltid drar till oss dåligt väder. På Åland var det 4 meters vågor, Koster Swimrun förra året genomfördes i en Klass 2 varning.


Regnade ordentligt stundtals

 

Släntrade ner till racetältet på lördagen för att kolla på Sprint och Experience tävlingen som går dagen innan vårat race. Efter några minuter så regnade det löjligt mycket, paraply har inte hårda swimrunners så vi blev helt dyngsura innan vi kom fram. Kollade in raceområdet en stund och upptäckte att vi var alldeles för tidiga, gick tillbaka till hotellet och bytte om till torra kläder. Köpte var sitt paraply och sedan denna stund så fick vi inte en droppe på oss, det regnade bara på natten och när vi var på hotellet, märkligt.


Vältränade ungdomar som inte fixade målgång, Swimrun är för gamla hårda män/kvinnor

 

Stod och tittade på lördagens race och pratade med andra åskådare som också skulle köra på söndagen. Inkluderande som vanligt, alla är en stor familj och när man träffar på andra svenskar så blir man lite extra pratglad.

Vaknade på Race Day med ont i halsen, funderar på om jag ska köra eller ej. Ingen snuva, ingen feber, bara ont i halsen. Om jag inte startar så får inte Jonas heller starta. Beslutar mig för att köra.


Färja till första ön.


Nervösa deltagare innan start

 

Banan har ändrats pga bajsvatten läckt ut i viken och det är badförbud. Visserligen behöver jag gå ner några kilo men kolera är nog inte rätta sättet.
Istället för att simma i Cannes vik så blir det två varv på öarna utanför. Lite kortare simning totalt men samma löpdistans.


Två varv på öarna blev ersättningen av den strukna sträckan i Cannes

 

 

Starten går och vi tar en bekväm sistaplats. Vis av erfarenhet så vet vi att lag kommer att krokna och det bästa är att ta det lugnt och inte bli för exalterade i starten.
Känner hur pulsen sticker iväg direkt, ligger på 160-170bpm och i det makliga tempot vi håller så borde det var 20 slag mindre. Perspektiv. 160-170pbm är vad jag har på tuffa intervaller där totaltiden på arbetet är 15-20 min så detta kommer inte att hålla.

 


Lättlöpt på öarna.

 

Kommer fram till första simningen och det är strömt och vågor i sidled. Jonas tar täten och börjar veva. Det är ca 700 meter och vi driftar iväg rätt mycket. Visar sig att Jonas missat vart uppgången är så han har siktat 50 meter nedströms, inte uppströms som sig bör.

Har en sprillans ny fin dolme som jag inte provat förut. Den glider hela tiden ner och hamnar runt knäna. Får justera till den var 5-e minut och knipa med låren för att den ska hållas på plats. Den ska sitta i grenen, inte under grenen!

 


700m simning till den yttersta ön.

 

Börjar närma oss uppgången på andra sidan och efter lite simning i direkt motströms så kommer vi in i ett skyddat område och jag börjar fundera på om det finns brännmaneter i vattnet. Behövde inte fundera så länge för bara minuterna efter så fick jag en på hakan och en annan på högerarmen, så JA det finns brännmaneter och det svider som faaan.

Kommer upp ur vattnet och börjar lubba dom kommande 3km som det är runt ön. Pulsen drar iväg och jag försöker hålla upp tempot men det går sådär. 20min löpning går ändå att genomlida då simningen är lättare och blir en typ av återhämtning.
Tar lead på nästa simning och får hålla upp bra mycket mot vågorna för att inte driva med nedströms. Repet vi använder är nytt, det gamla blev illa tilltygat på Åland och detta rep är mycket stummare än det gamla. Resultatet är att antingen så är repet slakt eller så spänns det upp och då dras man fram och in i framförvarande. Jo-jo effekt alltså. Irriterande men hanterbart.

 


Plask, plask

 

Nästa löpning är 7km och det känns väldigt långt.
Det går långsammare och långsammare och när vi varvar på platsen för den långa simningen och cut off så har vi bara 10 min till godo, det är ett varv kvar och tempot sjunker.
Spänner för ardennern Jonas och får draghjälp, pulsen sjunker och tempot ökar något. Fungerar bra, Jonas är så stark. Han bara matar på och drar ett stort lass.

Ner i vattnet igen ut till yttersta ön, Jonas siktar rätt denna gång och vi driver inte nedströms så mycket. Jag ligger på snöret efter och krånglar med Dolmen som ständigt halkar ner runt knäna, där ligger den och vickar fram o tillbaka i vågorna och börjar ge skavsår på insidan av knäna. Justerar upp den i skrevet och korslägger fötterna för att knipa åt så att den inte halkar ner igen. Prova att simma med korslagda ben, det blir rätt jullrigt. Lägg sen till grov sjögång så förstår du känslan.

 


Lite försiktigt när man går i så att man inte snubblar på dolda stenar.

 

Upp och rundar ön igen. Tempot hålls uppe och vi räknar på cut off tiden hela tiden. Borde gå.

Återigen simma tillbaka till första ön. Justerar dolme-helvetet hela tiden och nu börjar skavsåren på knäna göra ont på riktigt.
Vi uppgången är det energistation och medans vi trycker i oss bars och sportdryck konstaterar vi att om vi bara håller oss löpandes så klarar vi cut off till långa simningen.
Springer på och det går hyffsat då Jonas spänner repet och jag lider bakom.
Tittar ut över havet och på håll sträckan vi ska simma, det går riktigt höga gässande vågor och vi ser inga följebåtar. Kanske har dom ställt in långsimningen då förhållandena är rätt svåra. Tanken på att få åka färja över slår rot och det kommer kännas riktigt bra att fortsätta på andra sidan.

 


Simma, simma, simma

 

Kommer fram till långsimningen på 3h53min. Cut-off var på 4h!
Den är inte inställd, nu ser vi både simmare och båtar. Vaknar ur den sköna drömmen om färja och frontar verkligheten. 1600m simning i ordentliga vågor och strömmar som kommer från sidan.
Lemmel (Race Director) står vid nergången och förmanar.
- Sikta på toppen av berget till höger, hela tiden! Inte sikta på uppgången!

 


Sikta på toppen till höger!!

 

Vi växeldrar, byter ofta då man måste hålla ett driv i simningen för att ta sig fram. Efter 7-8 minuter så är man trött och den bakomvarande tar över och man får ligga efter och vila.
Vågorna är höga och korta, tjoppiga. Dom gässar och så att man kastas runt en del. Det är lite torktumlare över det hela. Åland hade höga vågor men dom var mer långa och rullande, dessa vågor är mer besvärliga och man får anpassa både andning och siktning efter rytmen som havet har.

JÄVLA DOLME!!! Nu har jag justerat den femtielva gånger.

Det blåser så mycket att när man återför armen så suger vinden tag i paddeln och man känner hur det stänker på handen från vågorna, ibland så fastnar handen i en hög våg och man tappar rytmen. Allt man lärt sig om hög armbåge och avslappnad handled ignoreras och armarna svingas tillbaka för att inte fastna i vind och vågor.


Tjoppiga vågor har sina utmaningar

 

Efter 53min kommer vi fram till andra sidan. Vi har följt Lemmels förmaningar och prickade uppgången perfekt. Ö till Ö organisationen är professionella och man är alltid väl omhändertagen.
I bassäng så skulle denna simning tagit mindre än 30min. Efteråt ryktas det om att simningen var i paritet med det beryktade grissimmet 2017. Så farligt var det väl inte??

Springer förbi målområdet och där finns en energistation och sista Cut-off.
Firar lite att vi garanterat kommer gå i mål och fortsätter sedan vår färd upp mot toppen av ett berg.
Springer uppför på små gator, inte mycket publik. Det är sällan det på swimruns.


25% lutning

 

Kommer fram till ett avsnitt som går i skogen, det är en gammal nerlagd rälsbana som är spikrak och otroligt brant. Ca 25 graders lutning. Små små steg uppför. Händerna på knäna för att hjälpa till. Jonas framför mig som spänner repet.

  • Måste pausa ropar jag till Jonas och han stannar, repet slackar och jag känner verkligen av skillnaden. Jonas släpar verkligen upp mig för denna topp.

Stigningen är 500meter och tar 10min. Letar efter en energistation men det finns ingen just här. Märks att vi nordbor inte hanterar värme och luftfuktighet så bra, svetten sprutar och man blir törstig direkt.


Myrsteg

 

Lite nedför i serpentiner och sen leds man in i skogen igen. Nu börjar The jungle trail!
Följer en bäck, träd överallt. Brant uppför, brant nedför. Får klättra över och under. Just när jag jobbar mig över ett träd frågar Jonas om jag inte skulle börja med Yoga. Inte bara förvirrad, även stel som ett kylskåp.


Massa med bröte i vägen

 

Den är djungelstigen håller på rätt länge men till slut så dyker en asfaltsväg upp och det blir vanlig löpning ner till nästa simning, 7km löpning avklarat på 1h15min.


Ständigt uppför eller nerför

 

Nu står Lemmel vid simstarten igen.

  • Hoppa i vid viken och tajma med vågorna blev råden.

Lättare sagt än gjort, vi hoppade i och en stor våg kom och sköljde över oss, fick lite Åland flash back. Paddlade på ut mot havet för att komma undan klipporna, 1000m simning med vågorna och vinden i ryggen. Avverkades utan missöden. Dolmen skavde som vanligt och behövdes kontinuerligt justeras men det är nästan så att man vant sig att det ska svida satan vid knäna och knipa med låren så man nästan får kramp.


Tajma hoppet!!

Återstår två korta simningar och löpningar. Har ett lag i sikte men dom är för duktiga simmare så vi kommer inte ikapp.

Krossar mållinjen med ett leende på läpparna och vilt kramandes.


Precisionen på ”high five” är sisådär efter ett långt race

 

6h55min hade vi njutit av detta race. Placerade oss på plats 110 av 143 lag.

25 lag bröt eller blev tagna av cut off.

Nöjd med målgång men tråkigt att inte vara 100% frisk, Jonas fick agera lok och dra mig genom banan.

Efteråt firades det man champagne på rummet medans regnet öste ner utanför.

Enda skavankerna efteråt är rejäla sår på knäna, efter du vet vad…

 

 


Skumpa är vi värda

 


En fundering.
Jonas kör ju swimrun med mig, han får alltid vara den starka och vänta lite på mig. Tror att han har en mycket högre potential än vad han får ut med mig hängandes i snöret.
Man skulle spänna fast Jonas med t.ex. Mårten. Jonas skulle aldrig vika ner sig utan köra på ända tills det tar stopp. Tror han skulle kunna kapa minst en timme på en lång tävling som Cannes.
Det ska jag lobba för, inte för att Jonas ska få en bra tid utan för att han ska få lida ordentligt och avsluta en tävling med kramp liggandes i fosterställning och chippa efter andan. Det vore en fröjd att se J

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.