"Det här är fan inte friskt"

Tanken slår mig ibland, senast i torsdags kväll.

Jag har ett volymmål i år och det har mestadels haft en positiv inverkan på träningen. Men, ibland undrar jag vad fan jag håller på med! September kommer att bli en bra träningsmånad men det hade kunnat bli riktigt riktigt bra om jag haft mer tid. Känslan är att tiden inte räcker till, det är intensivt på jobbet och det är intensivt med terminsstart hemma och tiden jag tillbringar med att verkligen ta det lugnt, göra ingenting, läsa en bok, se en film etc är minimal! 

Det är lätt hänt att jämföra sig med andra och undra hur de hinner träna så mycket men som vanligt så ser allas vardag olika ut, vi har olika tid till vårt förfogande även om, jag vet, tiden är det mest rättvisa vi har och alla har vi 24 timmar på dygnet till vårt förfogande o s v. 

I torsdags var en sådan kväll när tiden inte räckte till och jag tänkt mig hinna ett längre fartpass innan det var dags att hämta dottern på innebandyträning, det slutade med den här anteckningen i träningsdagboken:

"Helt sinnessjukt detta. Hade tänkt ett lite längre fartpass ikväll innan hämtning på innebandy kl.  20 men intensivt på jobbet, ett lite försenat tåg och matlagning krympte mina marginaler och gjorde att jag fick stressa ut först kl. 19 direkt efter middagen för det här superkorta passet istället för att vila en stund eller bara jogga lugnt en kort runda. Fan inte friskt att hålla på så här! 

I alla fall, fram och tillbaka längs en raka där halva blir utför andra uppför. Lite tuffare åt ena håller så lite ojämna tider. Segt, stressat och orytmiskt med dålig teknik. De sista 600 m runt runt utanför innebandyhallen. Sjukt som sagt.

Det här blir igen en sämre träningsvecka än jag tänkt mig. Lunchpasset fick utgå också".  

Passet jag genomförde stressat var blygsamma 4 x 500 m + 1000 m och totalt sju kilometer på dryga halvtimman men det hade nog varit bättre att vila. Jag behöver inte mer stress i mitt liv och definitivt inte från träningen! 

Till syvende och sist är ändå jag riktigt stolt över den mångåriga kontinuitet jag har, de mil jag får till trots heltidsjobb och barnens aktiviteter, utan möjlighet till transportlöpning eller speciellt mycket lunchträning just nu. 

Medan andra sprang bra på Lidingö och i Berlin i helgen så tog jag en vilodag i lördags och sprang sedan ett skönt långpass i söndags morse, 25 km avslappnade kilometer i 4:30-fart med härligt flyt och rytm i löpsteget och en fin känsla hela vägen utan att bli speciellt trött. Det är känslan jag söker i min löpning! 

3 kommentarer till inlägget

Magnus Sjöberg
1977 • Trelleborg
#1
30 september 2019 - 14:26
Bra att du reflekterar. Det är lätt att fastna i vad man borde gjort istället för att se vad man faktiskt uträttat. Förra veckan som du var ganska missnöjd med på olika sätt sprang du ändå över sex mil. Det är ju på inget sätt dåligt och även klart mer än en genomsnittsvecka för din del. Att du sen hade hoppats på att genomföra andra pass är en annan sak...

Balans i livet handlar ju inte bara om tid och hur man trollar med den, utan kanske ännu mer om balans mellan ambition och det man faktiskt genomför, oavsett om det gäller löpning, trädgård, familjeliv mm.
1971 • Nykvarn
#2
30 september 2019 - 16:08
”Balans i livet handlar ju inte bara om tid och hur man trollar med den, utan kanske ännu mer om balans mellan ambition och det man faktiskt genomför”

Oerhört välformulerat Magnus, tack för det, kunde jag brodera skulle jag nog göra en väggbonad av det citatet men jag tar det med mig!

Vet inte om du t ex lyssnar på podden Maratonlabbet, som började som ett försök där de två huvudpersonerna skulle klara sub3 på maran vilket de sedan gjorde. Nu är en av värdarna för podden uppe i en träningsdos på 16-18 mil i veckan och jag har ställt mig frågan hur han har tid till det, tills det framkom i ett avsnitt alldeles nyligen att han faktiskt får sin inkomst genom pokerspel på nätet, på tal om och som exempel på olika vardagssituation bara :)

Jag hade siktet inställt på drygt 80 km förra veckan och då blir ju drygt 60 inte så bra men du har ju helt rätt i att det är mer än mitt normala veckosnitt och det var också min andra sexmilavecka på raken.
1974 • Mölndal
#3
2 oktober 2019 - 18:22
Som du skriver har vi alla 24 timmar att förfoga över. Jag saknar motivation till att kliva upp kl. 04 för att hinna träna eller ge mig ut kl. 21 en sen kväll i november.
De flesta pass jag genomför är transportlöp och ibland slår det mig att jag lätt borde kunna springa ännu mer. Men vill jag det? Njae enstaka veckor kanske. Det finns många som spri ger väldigt mycket och får ut väldigt lite av all sin träning (förmodar att många av dom har tidsmål) sen finns det omvända också. Det imponerar

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.