Testvarv ljuger aldrig

Jag gillar testvarv och har en flock såna av olika karaktär och dom är så obarmhärtigt bra på att säga sanningar. Det kommer aldrig diffa en meter och man får veta exakt hur bra eller dassig form man har för stunden. Men jag gillar testvarven mer när dom ger mig bra besked.

Nu har jag snurrat runt på mina olika testvarv i drygt ett kvartal i den här omgången av riktig träning och jag måste säga att min egen kropp förvånar mig. Det har gått konstant framåt sen jag drog igång i julas men nu verkar det som att det är proppen ur på riktigt. Ikväll kändes det sjukt ruggigt när vi stack ut och det sätter förväntningarna lågt. Dessutom en lång arbetsdag och kaostrafik på vägen hem och då sjunker förväntningarna än mer. Men jobbet ska göras och jag gillar ju resultatet av jobbet så det var bara att sticka ut.

Kvällens plan var att öka upp mängden med 30%. Dvs 4×3 km i stället för 3×3 km som jag kört regelbundet hela vintern. Det är en hel del men jag gillar fyravarvsangreppet. Då kan jag använda det första varvet till att hitta flytet och det andra till att börja maxa utförslöpningen. Genom att göra det hittar jag sen farten även på platten och under sistavarvet trycker jag på hela tiden. Det är intressant. För man vet aldrig hur mycket trycket uppför påverkar möjligheten att orka bibehålla farten utför och på platten. Min egen teori om att göra så här är ändå att jag ska ha hittat det flyt jag behöver för att hålla farten så att det funkar trots trötta ben.

Teori är teori och praktik är praktik så hur gick det då? Jo tack utmärkt! Teorin stämde i praktiken och det gick då automagiskt snabbare och snabbare under mina fyra varv. Det gick så bra att jag inte riktigt fattar det själv. Vid min ålder borde jag inte svara så bra på träning som jag gjort nu under våren men det har jag. Tack kroppen! Visst är den lite skör och kinkig när jag halkar och har mig, sånt klarade jag av när jag var yngre, men den svarar så jädra bra på träningen när jag börjar ta i. Det är otroligt häftigt och faktum är att när jag gled upp i tempo på ett backpass häromveckan så stack pulsen upp från stabila 173-175 upp till 192. Det är rätt högt.

Men nu var det testvarv det handlade om och när jag tittar bakåt i excelbladen genom åren så kan jag se att jag börjar bli i bra terrängform nu. Antagligen rätt bra på grund av mycket specifik träning men nu är det ju faktiskt stökigt underlag jag ska tävla på i England. Så jag nöjer mig med att vara specifikt bra på just stökig terränglöpning. Ok, inte stenar och rötter i England som här hemma men ändå. Så tack testvarvet som ger mig svart på vitt att det börjar hända bra saker i kroppen trots rätt modest mängd men med bra innehåll. Dessutom har blåsipporna kommit, det gillar jag!

Ha det,

Mackan

2 kommentarer till inlägget

Oldboy
1952 • Danderyd
#1
12 april 2019 - 23:03
Grattis till att hänga med så bra! Och tack för att du gav dig tid att fotografera blåsippan - jag såg många för en vecka sedan men så kom kylan, nu är det nog dags igen:-)
1967 • www.sapiens.se
#2
13 april 2019 - 09:10
Den tiden tog jag mig innan kylan kom. Jag älskar blåsippor!

Tack!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.