@tommy.ultra.runner

Göteborgsvarvet 2018 och BUM 88 km

BTR Workshop och social löpning

Efter det lilla sandalfiaskot i Bovallstrand i början på maj, vilket gav en ofrivillig DNF, var det dags att ställa om siktet mot nya mål, nämligen Göteborgsvarvet.

BTR Workshop

Dock, redan dagen efter SLTM var det dags för heldags löparworkshop med min löparklubb TV88 där BTR Sports Club skulle hålla i själva workshopen med både teori samt praktik i form av löpövningar. Det var riktigt bra, gav lite nya insikter och idéer!

Helgen efter var det dags att dra söderut, för sociallöpning i Åkulla Bokskogar, ett event för Lonesome Runners ordnat av Micke A.

 Social löpning i Åkulla Bokskogar

Vi blev ett litet gäng som sprang runt i de undersköna bokskogarna, på fina stigar runtom i området och avslutade med ett grillning och ett rejält fikabord. Marie-Louise hade t.o.m. fixat bubbel åt alla. En underbar lördag!!

 

Trailvarvet och Göteborgsvarvet

Varvet-veckan inleddes med Trailvarvet på tisdagen (15 maj). Missade ju Trailvarvet och Göteborgsvarvet förra året p.g.a. min skada, så det kändes extra kul att få ställa sig på startlinjen i år. Ytterligare en slags revansch!

Trailvarvet

Träffade Martin LT på tåget på väg ner, kul! Väl på plats dök flera Lonesome Runners-vänner upp, himla kul att träffa även dem! TNT-Joel hade gjort ett jättebra jobb med banan (11,5 km) som jag personligen tycker var väldigt bra, perfekt anpassad. Tror dryga 1000 löpare ställde upp. Jag tog det hyfsat lugnt och njöt av vyerna. Nånstans där uppe på Ängårdsbergen stod Robban och fotade samt Niclas som tjoade - det var skitkul och gav ny energi! Det var två rejält jobbiga gåbackar varav en på slutet, precis lagom för en klen kille som jag ;)
Hade dock bra med krafter på slutet för en rejäl spurt!

En knasig grej på vägen tillbaka till centralstation: jag och Martin satt och kikade på resultaten på våra mobiler, när vi plötsligt inser att vi är på väg över Göta Älv-bron! Vi glömde kliva av vid centralstation!! Och vårt tåg hem går om mindre än 10 minuter… Snabbt av vid Frihamnen, och en insikt om att vi nog får vänta en timme på nästa tåg hem infinner sig. Martin har lite ont i en vad så att springa tillbaka över bron är inte att tänka på. Men en vagn kommer om sex minuter, så hoppet finns, efter lite halvnervös väntan så kommer vagnen och skramlar alldeles för sakta tillbaka över bron till Nordstan. Med en minut kvar till tågets avgång finns i alla fall en rimlig chans att hinna, så jag hoppar av vagnen och rusar som aldrig förr i nåt slags ursinningt tempo till spåren och hinner precis sticka in en arm mellan dörrarna på vårt tåg, lagom när de slår igen! Och där står jag några långa sekunder innan Martin kommer ifatt – vi hann precis med, lättnanden var stor!! :)

 

Sen infann sig så lördagen, dags för självaste Varvet! En varm och härlig dag! Ett stort gäng Lonesome Runners-kompisar träffades/samlades vid vår plats alldeles före målet. Kul att träffa så många IRL!

 Lonesome Runners GV
Foto: Robert Axelsson

En tid innan varvet hade jag tvekat lite mellan att gå för fulla muggar, eller bara ta det lugnt och njuta av Varvet. Jag hade nämligen bestämt att detta skulle bli mitt sista – inga mer stora asfaltspektakel för min del… Hade lite svårt att bestämma mig, men precis innan start så besköt jag mig för en kompromiss: att springa så det kändes bra hela tiden, dvs lugnt och fint men inte pressa. Och så gjorde jag! Tog det lugnt, high-fivade:ade med alla barn jag kunde, fotade lite häran och däran, gick & drack vid alla vätskestationer och pressade inte alls på.

Älvsborgsbron

När jag kikade på klockan lite mer noggrant strax före målgång så insåg jag att det trots allt gått ganska fort, och ändå hade jag massor med kraft över. Gick i mål på 1:37:46, strålande glad och stolt över att det gått så över förväntan!

Efter målgång

Och någon större karaktär visade jag inte, då jag knappt hann hem innan jag anmälde mig till 2019 års Varv… Kände att jag bara måsta njuta av folkfesten en gång till :)

Borås Ultramarathon 88 km

Helgen efter Göteborgsvarvet var det så dags för ytterligare ett kul lopp nämligen BUM, Borås Ultramaraton. Hade sen länge bestämt mig för att köra långa distansen, då det verkade som en kul utmaning. Extra kul att TV88-kompisarna Sofia och Johan också skulle köra 88 km.

Okristligt tidigt på lördag morgon, 04:45, hämtade jag upp Johan i Trollhättan och sen bar det av till Borås och Kypegården, där målgången skulle ske. Parkerade bilen och tillsammans med en hoper andra löpare tog vi bussen till starten i Skatås där vi mötte upp Sofia och lite andra löparkompisar.

BUM före start

Efter tävlingsinfo var det dags för start och kl. 08 rullade vi så sakteliga iväg på Vildmarksleden mot Hindås. De första milen flöt på hyfsat bra! Det kändes ju att det skulle bli en grymt varm dag, men än så länge så var det bara skönt i skuggan bland träden i skogen. Johan, Sofia, jag och Stefan bildade en liten grupp som höll ihop och körde tillsammans under de första timmarna. Efter någon mil tyckte Stefan det gick lite för fort och ville rulla i eget meditativt tempo, så vi delade på oss där och sprang på i hyfsad fart, ca 6:30 - 7-tempo beroende på hur backigt det var. Vid första kontrollen efter ca 17 km passade vi på att läska oss och förse oss med lite ny energi.

Varmt

Värmen blev alltmer kännbar ju längre framåt dagen vi kom. Men det var fortfarande skönt inne i skogen, det blev inte så tryckande där.

Strax före andra kontrollen, vid Härskogen, såg jag på lite håll en figur jag tyckte mig känna igen... Min svägerska Viveca mötte glatt upp och sprang med oss fram till kontrollen. Jätteroligt, gav ny energi!

Kramkalas med mat i mun
Jag äter och fotar samtidigt, det är ingen pussmun ;)

Lite kramkalas med svåger Tomas och efter intag av dryck och ny energi så gav vi oss iväg mot Hindås. Vi insåg att vi skulle nog hinna fram i god tid innan kl. 13 då starten för BUM 48 skulle äga rum, kändes kul att heja på de kompisar som skulle starta där och då, bl.a. Lisa och Amanda.

Väl framme i Hindås strax före kl. 13 efter ca 40 km, mottogs vårt lilla gäng med applåder av alla startberedda löpare, även det en härlig känsla som gav ny energi! Väl i depån blev det pyssel med både det ena och det andra och jag fattade ett som det skulle visa sig ganska osmart (korkat) beslut att lämna kvar vätskeblåsan - tänkte att mina två softflasks om 2 * 0,6 l borde räcka... 

Sofia

Ingen tid fanns att förspilla, så vi drog vidare. Efter några kilometer började det kännas konstigt i magen... Kände igen spärrballongskänslan från TEC 100 miles. Illavarslande, och tyvärr blev det ganska snabbt sämre. Fick rejält knip i magen och blev illamående... Det gjorde ont i magen att springa, så jag la mig en bit efter de andra och sprang lite långsammare men försökte ändå hänga på. Efter en stund undrade förstås underbara Sofia vad som stod på, bara att krypa till korset och erkänna faktum. Magjäkeln gjorde uppror. Jag bad Sofia springa vidare med Johan och de andra, men hon vägrade... Så från den stunden småjoggade vi så gott jag kunde och orkade, i princip drog Sofia mig de sista 45 km i mål.

Ej farbar väg

Men, trots magont och illamående hade vi roligt, många knasiga och intressanta diskussioner om både det ena och det andra. Försök själva med överhettad hjärna och mage att komma på så många decimaler som möjligt på Pi. 3,14 var ju tämligen lätt - men sen då?! Nja, jag lyckades iallafall inte där och då ;)

Måste erkänna att jag har luddiga minnen av löpningen fram till näst sista kontrollen. Mitt vatten tog förstås slut eftersom jag dumt nog dumpat vätskeblåsan i Hindås... Som tur var så var förstås Sofia klok och hade hyfsat gott om vatten så jag fick helt enkelt snylta på hennes resurser.

Förutom magbesvären som var nog så jobbiga och rent fysiskt hindrade löpningen, så hade jag inga andra kroppsliga besvär. Knä och fötter funkade över förväntan! Alltid något...

Som sagt så var det ju ruskigt varmt denna fantastiska lördag. Vid en badsjö någonstans utmed leden, oklart var, träffade vi på en man som badade och han hade 29 grader i skuggan vid sin stuga! Det var ruskigt skönt att doppa huvudet och svalka knoppen! Han hade dessutom banan att bjuda på, så några tuggor fick jag i mig men något annat funkade inte...

Borås

Det tog allt sin lilla tid, men så småningom närmade vi oss sista kontrollen (Nordtorp?) och när vi så sakteliga joggandes på asfaltsträckan fick syn på tältet på lite håll, så kändes det som att hjärtat svämmade över av känslor! En underbar syn! Inte mindre fantastiskt blev det av alla alla funktionärer ställde sig och applåderade och tjoade på långt håll när de fick syn på oss - det var en obeskrivlig känsla, som gav massor med energi!!

 Jag hade jätteont i magen och la mig i fosterställning för att lindra smärtan, men då smög sig kramp på i låren istället så det var bara att resa på sig och gilla läget ;)

Nu var det enligt funktionärerna bara ca 16 km kvar. Inget att be för, bara att rulla vidare i sakta mak! När Sofia och jag sprungit en liten stund, och gick lite grann kommer en kille ifatt oss. Det är Patrik, som är urtrött och i princip helt slut - han hade tänkt bryta i Nordtorp men när han såg oss jogga iväg ville han göra ett försök att ta sig i mål och frågade försiktigt om han fick hänga med oss. Och självklart fick han det!

I mål

Och vi tre tillsammans, med Sofia som drivande och urstark kraft, fortsatte att beta av kilometer efter kilometer. Så småningom närmade vi oss Borås tätort - men det var ju en bit kvar. Bit efter bit joggade vi fram, genom det sista bostadsområdet in vid området vi Kypegården. En gigantisk (nåja, allt är relativt) sista backe väntade på oss, sen en liten passage genom ett skogsområde. Därefter dök plötsligt målområdet upp och med Sofia i mitten och jag och Patrik på sidorna så sprang vi hand-i-hand i mål efter hela 13 timmar och två minuter. Det var förstås en underbar känsla!!

Sofia

Det visade sig till Sofias stora förvåning att hon var första dam i mål och därmed 3000 kr rikare! En makalös prestation! Sort grattis!!

3 kommentarer till inlägget

Magnus Kristiansson
1972 • Trollhättan
#1
6 juni 2018 - 10:26
Underbar läsning. Man blir så löpsugen efter att läsa om dina bravader ??
1966 • Mölndal
#2
6 juni 2018 - 16:08
Jäkligt bra jobbat! I båda loppen! Kul läsning! Sågs till o från på BUM om du minns.
1967 • Vänersborg
#3
7 juni 2018 - 08:04
Tack Magnus! Detsamma till dig, grattis till 25 marathon-utmärkelsen <3

Tack Peter! Just det ja, men jag tror aldrig jag uppfattade ditt namn då. Eller så var jag för förvirrad :)
Bra jobbat du oxå, BUM var häftigt!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.