@tommy.ultra.runner

Soteleden Terrängmarathon DNF

Efter äventyret på TEC 100 miles var det dags att rikta blicken mot Soteleden Terrängmarathon, SLTM 44 km, något jag längtat efter p.g.a. förra årets DNS (stressfrakturen som förstörde våren).

Inledde "uppladdningen" med ett fartlekspass med TNT onsdagen efter TEC vilket fungerade väldigt bra, trodde jag skulle vara mer sliten efter de 161 kilometrarna i Täby än vad jag faktiskt var...

Jag vet att många av mina icke löpande vänner tycker jag springer för mycket men jag och min kropp mår bra av det! Och jag lovar att jag är ännu mer noga än någonsin förr med med att känna efter och lyssna på kroppens signaler.  Grejen är att nästan alla mina pass går i lugnt och fint tempo på mjukt underlag, risken för skador är då ändå ganska liten. Sen kan saker inträffa som det inte går att råda över...

På gott och ont har jag ingen direkt plan med mitt löpande, jag springer för att det är roligt. De flesta lopp jag ställer upp i ser jag enbart som sociala fullservice-träningspass. Sen finns det förstås självklart andra lopp som är mer utmanande. Mer om dessa senare :)

Tisdagen innan SLTM åkte jag till min kompis Martin i Hunnebo, och vi tog ett rejält långpass på delar av Soteleden där loppet skulle gå. Det regnade nästan hela tiden och var alldeles fantastiskt geggigt och härligt :)

Sko i leran
Stundtals rätt så geggigt!

Fredag kväll kom så ett lite överraskande besked från arrangören IK Granit: p.g.a. markägares protester blir det ingen 44 km-slinga, utan istället två varv på 21-banan... Hoppsan, men inget att göra åt!

Så kom då lördagsmorgonen. Vi var fyra TV88-löpare som samåkte till Bovallstrand: Annika, Sofia, Johan och undertecknad. Många andra löparkompisar skulle också springa, jättekul att få träffas IRL igen! Allt kändes superbra, jag hade dagarna innan bestämt mig för att springa rundan i Luna-sandalerna - detta var ju ändå "bara" ett vanligt långpass och jag hade inga som helst tidsambitioner utom förstås att klara tidsgränsen.

Tony, Tommy och Magnus
Tony, Tommy och Magnus innan starten

Starten gick, och loppet inleddes med vad jag förstår en liten extraslinga, innan vi kom in på samma spår som jag tassat på tisdagen innan och där jag kände igen mig. Allt kändes bra, tempot var perfekt.

Stigning
En del stigningar utmed banan ;)

Det var en del stigningar och småteknisk terräng, fantastiskt vackert på sina ställen! Höga berg och djupa dalar, lera och gyttja men också fantastiska stigar.

Höjdare
Högt uppe i det blå!

På ett ställe, strax efter 17 km sprang jag och en annan kille lite fel i den tekniska terrängen. Först skulle vi krypa under en stor sten, därefter var det avspärrat med en stor gren/stock och tanken var att vi skulle ha sprungit upp till höger men jag lyfte glatt på denna och vi fortsatte framåt. Lite hjärnsläpp där således :)

Krypsten
Här fick vi krypa under...

Något förundrade över den knepiga klättringen fortsatte vi sakta framåt och uppåt tills vi insåg, "shit - detta måste vara fel". Hur som haver kom vi upp igen på samma slinga som vi redan passerat en gång och jag fick syn på Therese och Emanuel strax före i spåret och tassade ifatt dem. Vi skrattade åt missen, något annat var ju inte att göra och "vilsespring" är ju alltid roligt :) 

Felspring
En extraslinga runt berget :)

Mötet med Therese och Emanuel gav extra energi för de sista kilometrarna, men säg den glädje som varar. Helt plötsligt far vänstersandalen av foten?! Det visar sig att hela undersidan vid remfästet på högra sidan gått sönder. Vad göra där ute i skogen med ca 3 km kvar till varvningen?


Trasig sandal
Trasig sandal innebar DNF

Det var förstås inget annat att göra än att ta sandalen i handen och fortsätta springa i strumplästen. Under tiden snurrade tankarna... Tusan - hade inga reservskor/sandaler med mig. Skulle jag springa nästa loop barfota? Nä - då skulle jag garanterat göra illa mig, så det var heller inget alternativ. Skulle jag springa i de medhavda Foppa-tofflorna? Nä, skulle nog inte funka det heller :)

En lärdom är alltså att alltid se till att ha reservskodon. Eller kanske träna mera barfota? ;)

Så även om det kändes lite surt fick det bli att kliva av vid varvningen och nöja sig med DNF efter drygt 21 km. En loop var ju trots allt kul det också!

Istället höll jag mig vid målgången och hejade på alla andra, lite extra förstås på alla TV88-löpare!! Se nedan för Sofias, Johans och Annikas respektive målgångar. Underbart att få se dessa fantastiska löpare gå i mål. Ja, självklart alla andra också!!

 

2 kommentarer till inlägget

1975 • Trollhättan
#1
13 maj 2018 - 23:33
Trevlig läsning. Revansch nästa år.
1967 • Vänersborg
#2
15 maj 2018 - 09:04
Tack Tony! Japp, nästa år - då blir det att fullfölja :)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.