Den 16 december 2020 lanserade vi en ny design och ett helt nytt upplägg på våra sajter.
Det innebär att alla funktioner från Skid, Tri, Cykl och Svettig nu ryms här på Jogg. Läs mer här!

Race report - Vasaloppet 2017

Äntligen Vasaloppet!

 

Nu med lite distans till Vasaloppet och när frun är ute på stan på tjejträff och Ester sover finns lite tid till att samla ihop tankarna lite.

 

Jag har alltid haft en dröm att åka Vasaloppet åtminstone en gång. Pappa har åkt på under 7 timmar, min syster har åkt under 8 timmar (öppet spår), min kusin har åkt flera år på klart under 6 timmar. Dessutom var morfar hyfsat framgångsrik på 40-talet och hade som bäst placering 21(!) på en tid strax över 6 timmar.

 

Det var faktiskt min fru som föreslog att jag skulle passa på att åka medan hon var hemma och föräldraledig och dessutom skulle jag då få Vasaloppet avklarat innan jag fyller 40. Som förväntat så har det inte blivit jättemycket tränat inför detta men lite drygt 20 mil skidor blev det i alla fall och två seedningslopp som gjorde att jag fick starta i startled 7. Målsättningen om förutsättningarna skulle vara bra var att kunna åka ca 50 min per mil och att tappa ca 30 min i början vilket skulle bli en sluttid på 8 timmar.

 

Jag åkte upp på fredagen med en bussresa från Göteborg och vi bodde i Transtrand ca 30 min promenad från starten vilket var helt optimalt. Boendet var lite speciellt på många sätt men rent och fräscht och funktionellt var det. På lördagen var vi och testade skidor och provsmakade blåbärssoppan i Mångsbodarna. Det snöade så det var lite svårt att veta att skidorna skulle fungera dagen efter. Blåbärssoppan smakade bra och skidorna kändes tillräckligt bra. Däremot kände jag en oroväckande smärta i vänster armbåge. Det skulle i alla fall bli bra förutsättningar med några minusgrader hela dagen.

Det udda boendet visade sig vara en utsällningslokal för badrum och kakelugnar. Jag hittade ett mysigt krypin mellan tre tvättställ...

Skidtest i Mångsbodarna. Snöade en del.

 

På söndag morgon hade jag satt klockan på 5, käkade havregrynsgröt, macka och banan. Vid 6.45 promenerade jag iväg. Hade bestämt mig för att inte stressa för att få en bra position. Tänkte att det var mer värt att sova ordentligt och äta så nära inpå loppet som möjligt. Lite lagom disträ som jag kan vara ville jag gärna bli av med min stora väska så fort som möjligt för att slippa vikten så jag slängde in den i lastbilen. Det var bara det att jag några minuter senare insåg att mina pjäxor låg i väskan. Svårt att åka skidor utan pjäxor... Personalen i lastbilen var grymma, de bad mig hoppa upp och leta efter min väska så passade de på att lassa väskor i andra änden istället. Tog mig några minuter så hade jag hittat väskan... Puh! På grund av väskincidenten checkade jag inte in i startfållan förrän bara någon minut innan 7.45.

 

 Hade fått ett härligt pepp-meddelande från frun som skulle öppnas på söndag morgon

Jag hade ställt in mig på att det skulle vara trångt i starten och att jag bara skulle åka med och inte stressa någonting. Jag blev lite förvånad över hur sammanbiten stämning det ändå var i backen. Nästan inget snack alls förutom en och annan irriterad kommentar över att någon skulle ha koll på sina grejer. Tog ett steg i taget och försökte inte tänka så mycket alls. Det tog mig 55 min de första 5 km. Sedan lossnade det uppe på myrarna. Jag letade efter bra ryggar för att slippa ta vinden men tyckte att det antingen gick antingen för fort eller för långsamt och till slut tröttnade jag på att byta spår hela tiden så jag intog spåret längst till höger för att kunna åka i eget tempo. Började här känna av armbågen som jag känt av dagen innan. Började också känna av smärta i vristen som kändes som att det kom från att strumpan var korvad eller dragkedjan på byxorna som klämdes mot pjäxan. Försökte känna efter i pjäxan flera gånger men hittade ingen orsak till smärtan. Växlade hela tiden mellan att staka och diagonala på platten eftersom det gjorde ont i armbågen vid stakning och i vristen vid diagonalåkning. Kände ändå att det var hanterbart och inverkade inte så mycket på hastigheten.

 

Loppet flöt på och jag kände mig ganska pigg även om jag insåg ganska tidigt att jag åkte lite långsammare än min målsättning. Samtidigt kände jag att jag inte ville åka snabbare och riskera att ta helt slut. Jag ville hellre åka kontrollerat hela vägen. Hade med mig bars och gels från Umara som jag tog vid jämna mellanrum och på kontrollerna drack jag mest vatten, blåbärssoppa och buljong. I Evertsberg stod Anna-Maria, Ester och mamma och väntade. Kändes väldigt fint att de var där och stöttade. Ester fick en puss och jag fick lite pepp och extra energiboost.

Mysigt att träffa tre tjejer som betyder väldigt mycket för mig

 

Efter Evertsberg börjar då en lång period av många och långa utförsbackar och här måste jag skälla lite på folk. Det är klart uttalat omkörningsfil till vänster och de långsammare förväntas hålla till väsnter. Ändå så var det allt som oftast uppenbart livrädda människor som plogar sig nerför backarna som åker längst till vänster. Helt vansinnigt. Hur många gånger som helst var jag tvungen att byta två spår till höger för att snabbt byta tillbaka för att åka längst till vänster. En gång strax innan Oxberg trillade jag också på grund av det när jag inte var tillräckligt uppmärksam när jag satte ner skidan i spåret och skidan stack iväg. Gjorde ordentligt ont i rumpan men det gick över fort.

 

Någonstans mellan Evertsberg och Oxberg var också då jag började känna av lite hunger så jag passade på att äta bullar vid varje kontroll från Oxberg. Började också bli ordentligt jobbigt med smärtan i vristen varje gång jag började diagonala. Kände mig aldrig riktigt ordentligt trött utan det är snarare att jag inte riktigt har tekniken för att åka så mycket fortare när det är så mycket platt som det är på Vasaloppet. Åkte och tänkte på det när klockan slog över 7 timmar att det ändå är rätt fantastiskt att kroppen klarar av att staka med relativt hög intensitet efter att ha varit igång så länge.

 

Det var häftigt att komma in mot Mora och känna igen sig på så många ställen från TV-sändningarna men ändå såg det inte riktigt ut som jag hade förväntat mig. Sista springbacken precis innan spåret svänger skarpt vänster in på upploppet hade jag till och med ork och fäste till att springa på sidan förbi alla som saxade uppför backen. Stakade i mål med en riktigt positiv känsla i kroppen trots smärtan i armbåge och vrist. Dessutom hade jag sista biten börjat känna av höger underarm. I mål på 8h20min. Nöjd!

 

Efter mål mötte mamma, Anna-Maria och Ester upp och jag fick en fin krans av mamma. Fint!

 

Sammanfattning:

Jag kollade lite grann på passertiderna i Smågan på den som låg 500 platser bättre än jag (som om jag hade sett till att få bättre placering i startledet) och det skiljde bara 3 minuter. Jag känner att det var mer värt att ta det piano och få äta så sent som möjligt istället för att kriga för en bättre plats.

Jag hade otroligt bra skidor. Känslan var att jag inte hade sämre glid än någon annan som åkte i närheten av mig. Jag hade tillräckligt med fäste även i slutet av loppet. Hade jag åkt själv så hade jag nog behövt lite mer fäste men som det var nu så blev det ändå stopp i de branta backarna och alla saxar, då behövs det inte så mycket fäste.

Återigen blir jag imponerad över hur min kropp tar hand om energi jag förser den med. Ingen dipp på hela loppet och magen var i toppskick hela vägen. Skönt att veta.

Om det bara var själva loppet skulle jag gärna göra om det igen. Däremot känns det som att det är lite för stor apparat runt omkring, både i tid och pengar. Vi får se om jag gör om det.

 

Nu när Vasaloppet är över så är det bara att börja sikta på nästa stora mål, Hallands Ultra i juni. Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte vara ordentligt tränad för det heller...

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.