Småbarn. Träning. Och livet.

Sen anmälan, en trasselsudds räddning

Få minns väl ännu barnboken Trasselsudd, men lite som en sådan känner sig ibland småbarnsföräldern som inte förmår planera träningen utan får ta inte bara det mesta utan egentligen allt lite som det kommer.

Därav är spontantanmälan till lopp ett helt förträffligt institut. Dyra pengar slipper pungas ut på förhandsbetalningar när man blir indisponerad p.g.a halsfluss, magsjuka eller andra familjemässiga saker som gör att löpning helt enkelt petas ned på prio-listan.

Därav blev det en ny loppbekantskap i Veberödsrundan och dess kortare klass på 7km idag.

Motståndet var starkt, riktigt starkt. Med det för ögonen stod det från start klart att de senaste loppens segersvit med allra största sannolikthet skulle ryka. Nu beror det förstås lite på hur man räknar, men sen 8/8 förra året då det blev två pallplatser på samma dag(2:a i Lödde tri`s sprintdistans respektive 3:a i Generationsloppet`s 5km(med barnvagn), har det blivit seger i 6 av 7 försök. Polis-SM-guldet följdes av ett illa genomfört PB-försök på Trelleborgsloppet. Därefter blev det dock pers ioch H35-seger i Midnattsloppet följt av vinst i både Soroptimistloppet och Krankesjömilen som rundade av året.

2016 har det varit sparsmakat med tävlingar men ett stycke klubbmästertitel bärgades på Helsingborg triathlon och polis-SM-guldet försvarades i Halmstad.

5 raka vinster om man räknar lite snällt avrundat så som en brödrostriddare kanske gör när träningen inte går som man vill och skador, sjukdomar och sömnbrist ständigt ler illmarigt runt hörnet. 8 pallplatser på 9 starter är också ett sätt att räkna för att bli glad.

Men nog om det, så till dagens begivenhet.

Tanken var att öppna i 3:30 och se hur länge det höll men den blivande segraren gick ut i 3:26 så jag gav det en chans efter ett illa övervägt beslut under loppets första minut. Jag skulle hållt mig till planen, helt enkelt, för redan efter 1,2 tog raketbränslet slut. Jag brottade ner lite mjölksyra och gjorde en lite snabbare 3:e kilometer men segern var aldrig i sikte. Långt bakom kunde Aron dryga ut avståndet till 4:an. Mitt eget lopp gick rent taktiskt rätt åt helvete, redan vid 4,5 var jag i princip helt slut trots att jag egentligen ska kunna sopa upp pulsen minst 5 slag till under ett sånt här lopp.

Frågan är om det blir några fler lopp i år? Kalenderns luckor är lätträknade och synkar sådär med de lopp som finns tillhands -blir det springa av så blir det sen anmälan i alla fall.

Mer fartträning behövs oavsett för efter förra helgens guldlopp stod det klart att konditionstappet inte var på långa vägar lika illa som först befarat efter en usel löpvår, men den riktiga toppfarten finns heller inte i kroppen än.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.