Den 16 december 2020 lanserade vi en ny design och ett helt nytt upplägg på våra sajter.
Det innebär att alla funktioner från Skid, Tri, Cykl och Svettig nu ryms här på Jogg. Läs mer här!
En trollmors triathlonbekännelser

Time Out

En ny strategi efterlystes sist och efter lite stötande och blötande, med betydelsefulla människor i min närhet, bestämdes det att kroppen nog behövde en time-out! Eller som världens-bästa-simmar Hanna sa; ”det är ju bättre att ta ledigt en vecka nu än att fortsätta och harva på med halvtaskigt resultat i 6 veckor till!” När hon sa så klickade det till och jag insåg att det låg mycket sanning i det. Att det ska vara så himla svårt att lätta på gasen- vara förlåtande mot sig själv- och ta hand om sin trötthet.

Som alla andra idrottare är jag helt beroende av att min kropp fungerar, är med på tåget, och allra helst mår bra. När kroppen är glad är det lätt att prestera med goda resultat, men när systemen kärvar är det banne mig inte så lätt. När huvudet-logiken- finns med och tankarna är tydliga, rättvisa och uppbyggande finns det alla möjligheter att lösa upp knutorna, men jag har nog mer eller mindre hela hösten gått omkring med huvudet under armen. Inte alls varit särskilt snäll i mina tankar om mig själv. Det är viktigt att komma ihåg att välja att hålla kvar ”rätt” tankar, då tankar ger oss känslor som till stor del påverkar vårt mående.

stop

Jag drog alltså i handbromsen och lät bli att planera vilka pass jag skulle träna förra veckan. Jag fick bara köra ett pass per dag, om jag kände att kroppen ville det, och utifrån dagsform träna det jag för tillfället kände för. Simma ville jag- så det blev som vanligt måndag, onsdag och lördag, utöver det så sprang jag några pass. Helvila blev det tisdag och söndag.

Jag skulle verkligen önska att jag kvittrande glad kunde säga att nu är allt frid och fröjd, att jag är hur pigg som helst och taggad till tänderna, men det är jag inte. Upplever dock att det var bra att ta ett break, mest för att sätta stop för alla destruktiva tankar som skapar obehagliga spiraler av jobbiga känslor som fortsätter att sänka mig.

Denna vecka har jag bestämt att smyga igång lite försiktigt med att komma in i schemat. Tidigare har jag rivstartat i 210 km/h och klämt in fullt ös extra allt- man måste ju försöka ”träna igen” och ”komma i kapp”! Fast jag vet att det inte fungerar så… Fokus ligger på att bara öka några snäpp från förra veckan, köra något hårdare pass för att känna hur kroppen reagerar, men inte så hårt att jag inte kommer iväg på nästa planerade pass. Dessutom behöver mitt självförtroende verkligen att jag klarar den målsättning för veckan som är bestämd! Jag behöver få känna mig bra och få ha en känsla av kontroll och progression. Känner mig ändå hoppfull och mindre förtvivlad än sist!

Nästa gång är det verkligen dags för coach-presentation!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.