Den 16 december 2020 lanserade vi en ny design och ett helt nytt upplägg på våra sajter.
Det innebär att alla funktioner från Skid, Tri, Cykl och Svettig nu ryms här på Jogg. Läs mer här!
En trollmors triathlonbekännelser

Trötter

När tar den oändliga tröttheten slut? En fråga jag brottas med flera gånger dagligen, stundtals med allt större förtvivlan. Jag är så trött på att här bara gnälla över den förbaskade skit-tröttheten som hänger över mig, men jag börjar bli riktigt orolig nu. För min kropp vill inte alls lika mycket som mitt huvud. Jag har överlag ett bra träningshuvud, som brukar kunna släpa på kroppen när den småbråkar lite, men som det är nu försvarar sig kroppen med näbbar och klor då jag försöker pressa det minsta lilla.

Förra veckan tillexempel; jag kom igång bra på onsdagen och fortsatte i samma fina stil fram till och med lördagmorgon. Sedan var det kört- jag var så trött vid frukosten efter morgonens simpass att jag knappt orkade lyfta handen med yogurtskeden till munnen… Sov en stund och försökte hitta nya krafter för min planerade långlöpning, men det gick inte. Frös som en liten hund och kunde helt enkelt inte förmå mig att tvinga mig ut i mörker och kyla.

På söndagen lät jag mig själv få sovmorgon utan att ställa klockan och kom upp ganska sent. Hade lovat älsklingen att han skulle få springa sitt långpass i lugn och ro, medan jag följde barnen på simskola. Och så fick det bli, men när jag sitter och väntar på barnen kommer en huvudvärk smygande som inte är av denna värld. Känner igen den som något migränliknande och vet att det är bara sängen och mörkt rum som kan lindra. Tack och lov lyckades jag ta oss hem i ett stycke innan värken gått i full blom.

Det här är så oerhört frustrerande så jag vet snart inte var jag ska ta vägen… Varför fungerar jag inte längre? Kroppen visar mig så tydligt att den inte vill och jag känner mig så oerhört maktlös. Jag försöker att tänka att alla som håller på med någon form av varaktig idrottsatsning ofrånkomligt hamnar i svackor emellanåt. Det kan inte gå spikrakt uppåt hela tiden. Tuffa tider, och hur man hanterar dem, definierar oss som människor. Att finna en väg framåt och vidare gör oss alltid starkare, klokare och bättre.

Jag är medveten om att så fort min arma kropp ger med sig 2 millimeter och presterar fint så kan jag liksom inte låta bli att ladda på för fullt- försöka köra fullt schema; och ett tu tre så är jag tillbaka rejält under minus igen… Jag kan heller inte låta bli att se en ofullbordad träningsvecka som ett stort misslyckande, något som inte hjälper till att pigga upp direkt.

Det verkar onekligen som att jag behöver en ny strategi- att dunka huvud (och kropp) i väggen har så här långt fungerat väldigt dåligt…

Trötter

3 kommentarer till inlägget

Susanne Eklund
1966 • Lindesberg
#1
25 november 2015 - 21:06
Jag har upplevt detsamma efter sommarens all träning. Sprang Ultramaran i Sthlm med hög puls och mycket låg fart. Efter det fick jag dra ner på träningen. Kroppen orkade inte. De löppass jag ändå försökte mig på blev pannkaka. Nu i november tycker jag att det funkar någorlunda med de olika träningsmomenten. Får dock lyssna på min kropp, sova mer, vila mer, äta bra. Förstår precis din frustration. Kämpa på med att hitta vägar för ett bättre mående:)
1983 • Mora
#2
25 november 2015 - 22:49
En liten idé från mig som du säkert redan vet: Kan du kanske periodisera träningen lite? Ungefär som att köra lite lugnare/färre pass en vecka, sen en vecka med vanlig träningsmängd, sen lugnare igen. Kör du på hårt som vanligt en vecka orkar du kanske hela den om du vet att du får ta det lite lugnare nästa vecka.. mest mentalt tänkt iofs, och det verkar du ju inte ha något problem med viljan ;-) Öka energiintaget om du misstänker det ligger lite lågt, det kanske bara är det kroppen behöver. Lycka till! Hejja dig!
1984 • Ljusdal
#3
26 november 2015 - 09:02
Susanne: Tack för att du ville dela med dig av din erfarenhet! Skönt att höra att du mår bättre nu. Det ger hopp om att det faktiskt finns ljus i tunnelns slut :)

Erika: Känner mig ganska trygg i min träningsplan som i sig är periodiserad, men som det varit nu så har jag inte kommit in i min träningsrutin efter höstens diverse utmaningar. Jag uppskattar dina tankar och idéer. Tack snälla! :)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.