Den 16 december 2020 lanserade vi en ny design och ett helt nytt upplägg på våra sajter.
Det innebär att alla funktioner från Skid, Tri, Cykl och Svettig nu ryms här på Jogg. Läs mer här!
En trollmors triathlonbekännelser

Konsten att prioritera rätt

I söndags var det färdigt igen… Kändes som någon hade dragit ur strömkabeln till min kropp och jag kom nätt och jämnt upp ur sängen. Allt kändes tråkigt, segt och allmänt hopplöst. Helt obeskrivligt trött, trött, trött! Jag är fruktansvärt trött på att vara trött nu. Sov mer eller mindre hela dagen och kunde helt utan problem somna på kvällen sedan också, sjukt?

Måndagen förflöt även den i någon form av grå dimma. Var på jobbet- alldeles för mycket att göra som vanligt- äter lunch vid skrivbordet fast jag vet att jag inte borde. Man ska inte försöka rädda en ohållbar arbetssituation, utan faktiskt låta statistiken tydligt tala om att det inte fungerar att upprätthålla de krav som ställs, med den bemanning som vi förtillfället har. Samtidigt känner jag så oerhört med kunden som jag har i andra änden, jag vill så gärna lyckas ställa det som gått snett tillrätta. Känner mig snärjd av ”den duktiga flickan”-snaran…

Kommer i alla fall iväg på min simträning på måndagskvällen. Jag behöver ju inte ens klura ut vad jag ska simma längre- lyx! Tobbe skickar mig ett pass inför varje simtillfälle och sedan gnager jag mig igenom det. En stor tillfredsställelse och ett lugn. Jag gör vad jag ska vid varje tillfälle. Försöker att verkligen suga i mig det positiva i detta- simningen känns lite som en livlina just nu. I vattnet upplever jag mig stark och kompetent. Dessutom är vi ett bra litet gäng som simmar ihop nu, vilket också förgyller träningstillfällena, mycket skratt och pepp blir det.  Jag gillar mina simpisar skarpt!

I tisdags vaknar jag med sprängande huvudvärk, stryker morgonpasset och pillar i mig Alvedon får att åtminstone kunna gå till jobbet. Förlorar mig totalt i stressen och glömmer helt bort att äta… När klockan är tre på eftermiddagen kurrar magen rejält och jag kommer iväg på en mycket försenad lunch. Känner mig så ledsen när jag kommer hem från jobbet. Ledsen för att jag återigen vet att jag prioriterat ”fel” och ligger rejält minus på energikontot. När minsta trollungen dessutom tittar på mig med stora ögon och säger att han önskar tid med sin mamma så känns det helt rätt att skita i allt vad träning heter. Vi spelar spel, jobbar i tvättstugan och myser i soffan- så skönt! Min lilla solstråle delar med sig av sin energi och jag känner mig riktigt glad igen.

Kanske var det den energiboost jag behövde för gårdagen flöt på riktigt bra. Hanterar jobbet på ett bättre sätt, samt fixar både tufft morgonpass på trainern och kvällssimning med bra resultat.

Vad kan fröken Karlsson dra för slutsats av detta?
Att hon ska sluta försöka vara så j-la duktig överallt och istället följa hjärtat- prioritera det som känns viktigt samt tillåta sig att ta emot kärlek och glädje även när hon tycker sig förtjäna det som minst!

Mina små knasbollar! 200% glädje och energi <3
Mina små knasbollar! 200% glädje och energi <3

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.