CCC (Courmayeur Champex Chamonix)

Glädjen i Chamonix strax efter halv nio på morgonen lördagen den 29 augusti 2015 var
enorm! I alla fall hos mig som 23 timmar 15 minuter och 28 sekunder tidigare lämnat
Courmayeur - jag var äntligen i mål i detta mitt korta löparlivs största utmaning! :D

Målgången
Men nu har jag gått händelserna i förväg en hel del...

Prolog

Äventyret började för knappt ett år sedan. Jag funderade på vad jag skulle hitta på för
lagom nästa utmaning och blickarna föll på UTMB. Snabbt konstaterade jag att jag inte
uppfyllde kraven för att ens ansöka om att få springa det, men det gjorde jag för CCC,
UTMBs kortare systerlopp. Eftersom det tydligen inte var helt givet att man skulle få
springa heller det ens om man uppfyllde kraven, de tillämpar lottning, tänkte jag att
det var bäst att lämna in en ansökan direkt och skulle jag då ha otur skulle det vara
betydligt större chanser att bli antagen följande år.
När dragningen av platserna skedde i december visade det sig att jag kommit med och
planeringen påbörjades.

Jag förstod snart att det skulle bli ett ensamäventyr för ingen av mina löparkompisar
var anmälda och Anki var inte heller sugen på att följa med. Supersavertravel.se försåg
mig med en biljett till Geneve till överkomligt pris och Airbnb.com med ett rum i den
till Chamonix angränsande byn, Les Bossons.

Mitt Chalet i Les Bossons

Träningen fram till loppet skulle vara inriktad på långa turer i terrängen och många
höjdmeter, allt vad fart och asfalt heter lades åt sidan, det är för övrigt ändå inte
kul, bara slitigt! :)
Det blev också några förberedande lopp inplanerade: Sandsjöbacka Trail 50 miles i
januari, Great Lakeland 3 Day i maj och Hornindal Rundt i juli. En kortfattad
rekapitulation av dessa är: 12h slit i lera, 3 härliga dagar i England och 16h
fantastiska vyer i Norge!

Tävlingar och träning flöt på bra, fokuset på höjdmeter innebar att jag lyckades få in
dryga 26000 höjdmeter från maj och framåt. Något som jag också tror starkt bidrog till
att jag lyckades så bra som jag gjorde. Om det är något man behöver träna på inför den
här typen av bergslopp är det nerförslöpning, den sliter något alldeles otroligt!

Resan börjar

SAS tog mig ned till Geneve via Stockholm på ett bra sätt, dock inte mitt incheckade
bagage som de lyckades slarva bort på vägen. Som tur var hade jag varit förutseende nog
att packa all tävlingsutrustning, utom gelen, i handbagaget, så jag var aldrig orolig
för tävlingen, men det störde ändå en hel del att behöva jaga kläder och annat i
Chamonix när jag behövde fokusera på tävlingen. :(

Det borttappade bagaget gjorde också att jag missade min anslutningsbuss som jag sett ut
i förväg. Det visade sig dock att det från Geneve är oerhört lätt att ta sig till
Chamonix då det finns ett antal bussföretag som kör mindre, s k shuttle bussar, med täta
mellanrum och bara är några tior (typ tre) dyrare än de "riktiga" bussarna och med dem
blir man också avlämnad på den adress man önskar, vilket bara det är värt den lilla
extra kostnaden!

Jag tog en promenad de cirka 4 kilometrarna in till Chamonix i det vackra
högsommarvädret och njöt av vyerna.

Mont-Blanc-massivet

Mont-Blanc-massivet

Efter en hel del irrande lyckades jag strax före stängning kl 20 även få ut mitt start-
kit, men fransmän vore ju inte fransmän om inte detta innebar vissa vedermödor. Min nya
fina Berghaus-smock synades av en kvinna som tyckte att den var alldeles för tunn för
att ha med på berget och jag blev därmed tvungen att prata med hennes chef och förklara
att den visst andades och att den visst var vattentät! Nåja, den blev godkänd och jag
vandrade ut i den behagliga kvällskylan för att leta upp en butik att inhandla frukost,
samt tandborste och annat som jag fortfarande saknade tack vare SAS. Visade sig att
nästan allt stängde 20.00! Till slut fann jag en jour-butik där jag handlade det
nödvändigaste.

Dagen därpå fick jag reda på att mitt bagage skulle anlända mellan 12-15, vilket inte
passade mig speciellt bra eftersom jag behövde in och fixa med förberedelserna inför
loppet, men Caroline, som jag hyrde rummet av, hjälpte mig att lösa det genom att hon
såg till att hennes mor som bor granne skulle ta hand om bagaget när det kom, skönt!

Av Caroline hade jag fått ett kort som berättigade till gratis resor med lokaltrafiken
och med detta tog jag mig in till Chamonix. Gick runt bland alla bodar på den
tillfälliga UTMB-marknaden och tittade på allt som jag eventuellt behövde och det
slutade naturligtvis med att jag kittade upp mig! Det blev ett par superlätta Raid-light
vattentäta tumvantar för drygt 350 spänn, en del av den obligatoriska utrustningen. Sent
omsider fick jag i mig en burgare på Donken innan jag åkte hem och förberedde packningen
till morgondagens lopp.

Race Day

Återigen förundrades jag över fransmännens organisationsförmåga! Bussen som tar oss till
Courmayeur på andra sidan Mont-Blanc-tunneln kommer hyfsat på utsatt tid, men det tar
evigheter att ta sig genom tunneln och när vi kommer fram är det inte många minuter kvar
tills starten ska gå. Man kan ju tycka att de kunde tidigarelagt avgången för bussen ca
15 minuter, så att det inte blev så tajt, men vi hann ju förstås fram, så ingen skada
skedd! För egen del startade jag ju inte förrän i den tredje och sista vågen 09.20, så
jag hade ju gott om tid, men att det var starttid 09.20 visste jag inte heller förrän
jag stod i startfållan. Inget som hade framgått tidigare! :)

2100 förväntansfulla CCC-löpare!

Så bar det till slut iväg. Det tog nästan tre timmar för den första milen, men så var
det också nästan bara upp, från 1210 möh till 2548 möh, banans högsta punkt, Tete de la
tronche. Här innebar det stora antalet löpare på en bana med mycket flaskhalsar att det
stundtals gick mycket långsamt och till och med stod still en längre stund på några
ställen. Lite trist, men kanske inte så mycket att göra åt det med mindre än att man
minskar antalet startande mycket kraftigt och det är väl ingen risk att det sker.
Ett annat sätt, för en enstaka löpare, kan vara att försöka hamna i den första vågen med
alla de snabba löparna och då behöver man antagligen ange att man tror att man klarar
loppet på 18 timmar, för det verkar som att man blir indelad efter vad man själv har
angett för trolig sluttid.

Refuge Bertone (3,5h - 15km)

Jag hade valt att inte ha vätskeblåsa utan körde med två halvlitersflaskor med vätska,
det minimala man får ha. För den första delen fram till Refuge Bertone, som var första
stoppet, var det lite i minsta laget och det fanns heller inte några möjligheter att
fylla på på vägen under den sträckan. Jag upplevde dock inte att det var ett problem och
att jag gjort rätt val för därefter fanns det möjligheter att fylla på vätska hyfsat
tätt, både direkt från bäckar och på olika bemannade stationer.

Refuge Bonatti (4,8h - 22km)

Sträckan mellan Refuge Bertone och Refuge Bonatti, det andra stoppet, och en bit
därefter är den enda "platta" biten på hela loppet och det inbjöd stundtals till skön
stiglöpning i fantastiska omgivningar.

Mont-Blanc-massivet

Arnuva (5,7h - 27km)

Arnuva, det tredje stoppet, markerade starten på en ny lång klättring till passet Grand
Col Ferret 2527 möh. De första kramphuggen kom i backen upp mot passet och väl uppe på
toppen av backen satte jag mig ned en stund för att ta hand om början till ett skavsår
på insidan av vänster häl och stoppa i mig ett par salttabletter. Väl investerad tid för
varken skavet eller krampen kom sedan åter på resten av loppet, men då såg jag också
till att salta ordentligt i soppan i både La Fouly, Champex-Lac och Trient!
Nu lämnade vi också Italien och kom in i Schweiz.

Utsikt över Grand Jorasses-massivet från Grand Col Ferret

Och nu bar det utför! I ungefär 2 mil går det stadigt utför och ungefär halvvägs ner
ligger första stoppet i Schweiz, La Fouly.

La Fouly (8,5h - 42km)

Satt ner en stund (21 min), käkade *jättesalt* soppa (saltade med tre saltpaket) och såg
till att få i mig lite korv, ost, apelsin och lite annat smått och gott. Sedan bar det
iväg igen, ner till banans lägsta punkt innan målet och denna punkt innebär också att
halva loppet var gjort, distansmässigt. Tidsmässigt hade det nu gått ca 10 timmar och
det återstod därmed 13. De ca 1500 negativa höjdmetrarna sliter hårt på framsidan av
benen och det är nu man får betalt för alla backpass man gjort! :)
Nu var frågan om jag skulle hinna till Champex-Lac innan mörkret föll runt 20.30-tiden?

Champex-Lac (11,1 h - 56km)

Jodå, i skymningen var jag framme. Här rådde en härlig stämning med mycket folk och liv
och rörelse. Detserverades ett varmt mål mat, pasta med köttfärssås, som jag med god
aptit slevade i mig, liksom ytterligare föda av samma slag som tidigare stopp. Jag
passade på att byta från min svettiga kortärmade tröja till en torr och långärmad,
skönt!, och nu åkte även pannlampan på.

Trängsel på checkpoint i Champex-Lac


På väg ut efter 35 min var det kit-check, funktionärerna ville se att jag hade med mig
lampa och regnjacka. Natten var lite kylig omedelbart efter att jag lämnat det varma,
sköna tältet, men det tog inte lång stund innan värmen, och svetten, kom åter!
Nästa backe, som toppade ut strax över 2000m, var ganska stökig med stora steg, teknisk
terräng och tidvis brant. Detta var den av alla längre stigningar som var jobbigast på
det sättet.
Ner igen. Ganska mycket folk som var långsammare än jag, men det kändes nu, efter dryga
14h, bra att "tvingas" ligga i ett lägre tempo än det jag kanske hade hållit om jag var
ensam. Och det var ju inte så att jag kände mig avsevärt snabbare, utan bara lite. :)
Vem vet, kanske var det just detta som gjorde att jag höll ihop hela racet?
Sista biten ner till sista stoppet i Schweiz, Trient, var det tvärbrant och nu började
det kännas rejält i framsidan låren.


Trient (15,1h - 72km)

I Trient blev stoppet 34 min. Nu återstod bara två längre klättringar, sammanlagt 1800
hm och 30 km. Uppför i mörkret var bara strategin så här dags att ligga bakom någons
hälar och lysa upp dem med lampan och följa!
Halvannan timme och strax efter toppen av backen på dryga 2000m kom jag så till Catogne
vilket innebar att jag nu kommit till Frankrike till slut, 17h efter starten!
Återigen bar det brant nerför den sista biten mot nästa checkpoint, Vallorcine.

Vallorcine (18,2h - 82km)

I Vallorcine blev det det längsta stoppet av alla, 38 min. Det kanske inte är konstigt
att stoppen blir längre och längre ju längre loppet lider, men det finns definitivt tid
att tjäna på att vara effektiv då man stannar - 20 min per stopp hade gett 48 min
snabbare tid och 150 placeringar bättre.
Nu var det bara *en* backe kvar, men jag hade fått höra av medtävlare att den skulle
vara *riktigt* brant, så det var med viss bävan jag gav mig ut.
För första gången åkte nu regnjackan på. Det var väldigt kylslaget i den höga luften och
trots jackan gick jag och skakade. Detta var väntat, jag reagerar alltid så på ultror,
så det var bara att tugga på och snart kom värmen åter. Lagom till den riktigt branta
stigningen åkte jackan ner i packningen igen.
Stigningen visade sig vara inte alls så hemsk som någon hade påstått, utan en jämn men
brant stadig stigning. Lagom till gryningen kom jag upp till La Tete aux Vents på 2116
möh. Det var otroligt vackert med solen som sken på de höga bergssidorna och 3,5 km
längre bort kunde jag se La Flegere. Det kändes nära, men det skulle komma att ta nästan
en timme att ta sig dit. Nu var det slitna ben! :)

La Flegere (22h - 93km)

Det blev ett kort stopp här, men jag var bara tvungen att ta mig tid att fota lite, det
var så vackert. Tyvärr gör som vanligt inte bilderna verkligheten rättvisa.

Gryning över Mont Blanc-massivet


800 plågade nerförsmeter senare nådde jag slutligen målet :D

Epilog

Under och direkt efter kändes det som att jag aldrig mer skulle springa något så här långt igen, men nu när det gått ett par veckor längtar jag tillbaka! :D

 

Utrustning (för alla nördar...)

Skor Merrell All Out Charge 648g
Skjorta Kortärmad Zero extreme 82
Kalsong Houdini Wind Boxers 67
Sockar Injinji toesocks 36
Vadkompression* CEP 36
Tights* 2XU Compression 3/4 151
Stavar Black Diamond Ultra Distance 298
Keps* Powerbar 51
Buff Sweden Sky Race 36
Solglasögon Bliz 27
Höjdmätare Garmin 910XT 80
     
Ryggsäck* Inov-8 Race Elite 25 406
Vattenflaska* Mer-flaska med sugrör 30
Vattenflaska no 2* Inov-8 63
Mugg* Fold-a-cup 23
Vattentäta byxor* Mont-bell 101
Vattentät jacka* Berghaus Hypersmock 2.0 89
Survival blanket* AMK Heatsheets Emerg. Bivvy 117
Headtorch* Black Diamond Spot 94
Torch no 2* Petzl E Lite Emerg. Head Torch 27
Spare batteries* AAA*3 + CR2032*2 & box 91
Powerpack SBS Portable battery backup 67
GPS-sladd Garmin 39
Kompass Silva tumkompass 28
Vattentät påse till ombyte STS Ultra-Sil Nano, 8L 35
Mössa* Houdini 28
Vattentäta vantar/handskar* RaidLight UL Shell Mitts 26
Vantar/handskar* Pearl Izumi 75
Förstärkningströja (dun, fleece, ull)* Haglöfs Actives warm 340
Skjorta Långärmad Zero extreme 96
Elastisk binda (1m x 6cm)* Elastisk binda (självhäftande) 31
Plasters Leukoplast 2,5 cm * 5 m 33
Painkillers Ipren (2), Alvedon (4) 4
Elektrolyt Salttabletter 11
Hygienartiklar (Cerat) Lypsyl 8
Pengar och plastkort Visa & 50 € 5
Identitetshandlingar* Körkort + plastpåse 5
Mobile Phone* Samsung S6 142
Gelflaska Hydrapak SF500 ml, vit 54
Gelflaska Hydrapak SF500 ml, orange 52

* är obligatorisk utrustning

Hyfsat nöjd med mitt val av utrustning.
Ryggan var givetvis alldeles för stor, men jag komprimerade den så mycket jag kunde och det funkade bra tycker jag. Någon form av raceväst med plats för lite utrustning 8-10l eller så hade antagligen varit bättre. Det blev lite meckigt att plocka fram Inov-8-flaskan som jag hade i ytterfacket när jag skulle fylla på flaskan framtill, så två flaskor framtill hade varit idealiskt, men jag hade valt att fixa till ett fäste för stavarna på framsidan så att jag lätt kunde fästa dessa på framsidan i nerförslöpningarna.
Med tanke på väderutsikterna borde jag bytt ut min Haglöfs Actives warm mot Mont-Bell dunjackan och sparat 160g, men det kom jag inte på förrän det var försent.
Att ha med ett litet batteri för att ladda GPSen fungerade perfekt. Jag la den på laddning under två stopp och då klarade den sig hela vägen.

Energi

Gel High5 Energy Gel 1640g 41st
Sportdryck Tailwind 684 12
Bar Power Bar 114 2
Bar ZV8 128 2

Inte alls nöjd med energin jag hade med! Som vanligt var det på tok för mycket jag hade med, omkring 800g! 10 gel, 6 Tailwind och 2 barer blev kvar. Hade med mig barerna för att ha att "fira" med när jag nått upp på en topp, men efter de två första var jag redan less på dem...

13 kommentarer till inlägget

Fredrik Lerjestedt
1972 • Floda
#1
13 september 2015 - 22:47
Grymt Stefan och en sån härlig målgångsbild!
1970 • Lerum
#2
13 september 2015 - 23:47
Superhäftigt. Det där vill jag höra mer om någon gång, coolt
1963 • Eskilstuna
#3
14 september 2015 - 07:27
Wow Stefan! Jag visste inte att du skulle springa CCC! Grymt genomförande och härlig läsning! Ja, framsmän är fransmän och varför skulle inte Berghaus-smocken andas? Smart att ta hand om begynnande skav på en gång. Du agerar som ett pro storyn igenom. Måste ha varit helt fantastiskt att få uppleva gryningen!!!
1969 • Floda
#4
14 september 2015 - 09:08
Grymt!
Själv bara drömmer jag om att få göra något sådant här i framtiden.
1970 • Lerum
#5
14 september 2015 - 11:04
Bengt, skall vi starta ett project och kola intresset hos övriga I Lerum?
Vi har Stefan som coach nu :)

Stefan är du redo att komma en kväll och berätta om ditt äventyr för oss andra? Hur ser tisdagskvällarna ut?
Fredrik Lerjestedt
1972 • Floda
#6
14 september 2015 - 15:58
Anders - trodde ni var i löpar- och inte i bergsbestigningsbranschen.....
1966 • Mölndal
#7
14 september 2015 - 18:04
Härlig läsning Stefan o massor av grattis till en jävligt grym prestation! Imponerande genomförande! Målbilden säger allt!
Du fick ju ta en del bakslag innan med bagaget vilket du hanterade i flykten o inget verkade störa din uppladdning. Starkt! Loppet tycker jag du genomförde perfekt! Tufft pannben att ta sig igenom de tyngre perioderna o banpartierna med jämnmod.
Grattis igen!
1964 • Floda
#8
14 september 2015 - 18:10
Tack alla! :)
Niklas - tror aldrig jag tyckt en gryning varit mer välkommen eller vackrare!
Anders - det kan jag tänka mig. Just tisdagkvällar brukar jag aldrig ha något för mig, så det borde gå bra!
Daniel Fägerstrand.
1976 • Torslanda
#9
14 september 2015 - 19:05
Grattis och mycket roligt att läsa din RR !
1973 • Sävedalen
#10
14 september 2015 - 22:40
Grymt genomfört lopp och mycket bra RR. Det får bli ett långpass ihop snart så jag får alla detaljer.
Dags att planera 2016 börjar det bli också!
1964 • Floda
#11
14 september 2015 - 22:45
Tackar!
Ja, Niklas, det var väl det vi skulle prata om hos Tomas & Elin ;-)
Linda Christensen
1980 • Göteborg
#12
15 september 2015 - 07:30
Grattis, vilken prestation!! Och vilka fina bilder! :-)
1964 • Floda
#13
15 september 2015 - 19:46
Tack, Linda!
Ja, jag är väldigt nöjd med hur bilderna blev! :)
Tyvärr blev det alldeles för få bara. Det var alldeles för meckigt att få fram telefonen ur sidofacket på ryggan varje gång jag skulle fota, så den blev kvar istället. Får kolla med mästerfotaren Niklas H hur han löst det. Tror han har fixat en specialficka framtill.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.