När löparen ligger på sin dödsbädd och tänker tillbaka

Tänkvärt till alla hårdkörare som har målet uppe i det blå (som eliten). Tänkte att min påhittade berättelse kan visa lite perspektiv och väcka tankar.

"En man som större delen av sitt liv kallat sig för löpare ligger på sin dödsbädd och tänker tillbaka på sin tid med avsmak. Vad som är sant och på riktigt blir så tydligt nu. Tänker tillbaka på allt hårdkörande livet bestått av....

Blev ju aldrig den där OS-medaljören. Ständigt sliten. Frugan lämnade mig och barnen hann knappt inte lära känna mig eller lära sig mitt namn. "Ska bara köra lite intervaller ikväll i elljusspåret efter jobbet x flera".

Upprepande strävan efter mer och bättre resultat. 4 min/km tempo, 10 mil i veckan. Heltidsjobb barn och aldrig en stund att återhämta sig. Hela tiden sträva efter att göra under 35 på milen. Jaga, jaga, jaga. Löpträna innan jobbet, köra skiten ur sig efter en stressig dag på jobbet den där timmen som går att klämma in. Sova för lite och halvtaskigt. Äta strikt kosthållning som egentligen inte är så gott, men det står i löpartidningarna att det är det man ska äta. Ständig ångest sittandes i tv-soffan om det där passet som inte blev av som var planerat på träningsschemat. 

Ta två alvedon och en ipren och hårdköra trots lårskadan.

Skippa ölen

Skippa McDonalds

Springa, springa, springa till döden skiljer oss åt!!!!!

 

Till vilken nytta!? Ligger ju ändå här och ska snart lämna jordelivet. Förmodligen för tidigt pga att kroppen är slutkörd. Hur bra mådde jag i nuet förr? 

Vi ska ju alla dö en dag och varför inte försöka acceptera att vi är vanliga dödliga svenssons. Sänka ribban och acceptera läget. 

Tänk om strävan istället hade varit att må bra och fokusera på det som är viktigt för alla svenssons. Nämligen att må bra och uppleva livskvalité. Ta det lugnt och leva gott i nuet! Hur skulle livet sett ut då??

Alla är vi olika... men sänk för sjutton ribban nu innan det är för sent!!! "

 

2 kommentarer till inlägget

Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#1
18 februari 2015 - 07:53
Men det är ju så skönt när det gör ont ...
1973 • Åkersberga
#2
18 februari 2015 - 12:24
Det var roligt skrivet och jag fick mig ett gott skratt :)

Att vara extrem, tävlingsinriktad eller vad man nu vill kalla det gäller inte bara löpare.
Vissa människor vill bli så "bra" som möjligt oavsett vad de ger sig inpå. För dessa hjälper det inte att minska på löpningen för då måste de bli världsbäst på något annat :)
Men de driver också på utvecklingen och är en viktig del i samhället.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.