Lidingö igår - vi klarade det!

De senaste veckornas uppladdning var långt ifrån perfekt men jag ville inte vara den som viker ner sig eller fegar ur av den anledningen så det var på med tävlingskläder och nummerlapp innan vi begav oss till Lidingövallen, Anna Liljestrand 14417 och jag. Fredagens regnväder hade gjort gräsmattorna geggiga men man tänkte att det är inte riktig terränglöpning utan lite gegga på skorna. Anna som eventjobbat en del för Enervit fixade några spännande blandningar som skulle tas till frukost, en timma innan start, längs vägen och slutligen efter målgång. Jag är inte van vid sånt men man får ju gilla läget som det heter och det kunde knappast göra dagsformen sämre.

Det blåste fortsatt ganska bra, en del eventtält rörde sig mer än vad utställarna önskade och det drog lite i kläderna på promenaden upp mot startfältet. Efter toalettbesök så var det dags att lyckönska varandra och Anna stack in i sin startgrupp 1C och 20 minuters försprång på mig i grupp 3. Stötte på Herr Jonasson innan start och tänkte att honom ska jag slå i alla fall, Jonasson är ett välkänt ansikte för Falk och mig som tart tid på diverse lopp i Göteborgstrakten.

Hittade några att tjöta med innan start men märkte att de flesta var inne i sina bubblor och sparsamt pratglada, startade längst till höger så jag kunde springa på grusvagen direkt och Jessica (speakern) uppmanade ju långsamma att hålla just till höger. Tyckte att jag startade ganska ok men när jag såg på klockan så insåg jag att under 5 min per kilometer kommer säkert straffa sig lite längre fram. Försökte hålla ner tempot men det var inte enkelt och utan hetsrutin som tävlingsmomentet medför så missade jag det totalt.

När de första backarna var passerade så kände jag att det blir tungt idag, inte så att jag ska bryta eller nåt sånt men jag kommer inte matcha de 1:23.03 som Runar hetsade till mig efter GöteborgsVarvet, jag tänkte att de 1:30 - 1:40 som jag sagt från början av träningen är mer realistiska. Jag kände av halsen ett par ggr men inte värre än att det gick fint med lite extra fräsande och harklande. Åkte lite jojo fram och tillbaka, såg samma dräkter passera samtidigt som vi tog ikapp några ur startgruppen före och fick släppa några raketer från gruppen bakom.

En kille kom jag i snack med några ggr och vi peppade varandra men mest minns jag Malin, tror hon hade 34821 och heter Nerby, jag kom ikapp henne efter några km och sa att gött det är ju du som ska dra mig till mål - hon svarade med att, nej det är ju du som ska dra mig och det gjorde vi. Ena stunden var hon först och i nästa steg så var jag före, man kom ifrån och ikapp mest hela tiden. Malin var bättre än mig uppför men jag lite snabbare på det släta samt nedför.

Jag mötte Kjell Wigerstad från Kondis vid vätskestationen med 4 km kvar, psykologisk som just han är så förklarade han att jag är en nybörjare som startat alldeles för hårt och undrade hur jag tänkte med det. Jag tänkte då bara på att genomföra för där var jag riktigt trött, uppförsbacken var jobbig och Malin åter en bit före. Ska inte ge mig och tog i ordentligt de sista kilometrarna, kände en positiv tendens och hade faktiskt mer att ge än jag trodde, slut var det på högerlöpningarna för nu tog jag på de framför hela tiden och sprang förbi.

Sista kilometern så kom det en annan tjej som jag sprungit förbi säkert 10 ggr då hon stannat och haft problem med sina tights, hon utmanade mig och vi körde på en härlig finish - så gött att vara i mål och få medaljen om halsen. Väntade några sekunder så att Malin kom i mål och jag fick tacka för hjälpen.

Kjell stod åter med kameran och väntade så jag klev in i presszonen för en prat och några bilder till Kondis.no, jo jag kände mig faktiskt som en vinnare och det kändes jäkligt skönt, jag har bevisat att det går att ta sig från fullständigt otränad till att genomföra ett 15 km terränglopp inom mindre än ett år.

Anna och hennes Fredrik stod längs staketet och Anna hade ett strålande leende, då förstod jag att hon också hade klarat sin löpning och tiden 1:41.30 tycker jag hon kan vara riktigt stolt över. Anna har precis som jag jobbat alldeles för mycket och vart sjuk sista veckan men ändå genomfört denna klassiker med bravur - Du är grym Anna!

Efter vårt lilla kramkalas så var det riktigt skönt med varmvatten i duschen innan jag satte mig i bilen för att köra hem till familjen som jag inte sett på några veckor. Fick pausa vid Gränna och sova en stund i bilen men hellre att komma hem lite senare än att riskera nåt på vägen.

Nu längtar jag till tisdagens träning med GöteborgsVarvets löparkväll i Lerum innan det bär av upp till Norge och lite jobb.

Ha det bäst - Anders

2 kommentarer till inlägget

1970 • Lerum
#1
28 september 2014 - 23:49
Grymt Anders
Grattis stort grattis
1968 • Floda
#2
29 september 2014 - 00:06
Tack Anders, tack för hjälpen på vägen...
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.