Min underbara karl

En tråd i forumet fick mig att söka upp min otroligt tolerante och snälle fästman och krama om honom, för han gnäller aldrig på hur mycket jag tränar. Tråden fick mig att inse hur lyckligt lottad jag är som har honom.

Nu har jag en tolerant, snäll och förvirrad fästman.

Fast faktum är att han utnyttjar tiden jag är borta till sådant som han gillar att göra, men som jag inte nödvändigtvis tycker är lika kul. Vi har lite olika filmsmak till exempel. Xboxen är ledig. Vissa spel är svåra att spela när den andra hälften är hemma eftersom man inte vill röja handlingen, som i The Walking Dead till exempel. Så då passar det utmärkt att han passar på att spela när jag inte är hemma, så slipper jag få handlingen avslöjad för mig och kan spela utan att röja handligen för honom - han vet ju redan hur det kommer att gå!

Det är inte så att jag är borta timtals varje dag heller, det rör sig om en timma eller en och en halv fyra eller fem dagar i veckan. I snitt blir det kanske sex timmar i veckan, möjligen sju. En timma om dagen är mindre tid än de flesta lägger på att följa diverse TV-serier. TV:n är dock inte priorieterad hos mig, vore det inte för handbolls-EM, snooker-VM och ishockey-VM skulle jag nog inte sätta på TV:n alls.

Men jag misstänker att främsta anledningen till att han inte opponerar sig emot min träning är att han ser hur bra jag mår av det, hur lycklig jag bli av att träna och att han märker att jag är en snällare och lugnare människa när jag väl är hemma om jag fått träna.

Älsklingen och jag på debaser 2012. Eftersom en av oss nästan alltid plåtar är det här en av få bilder med oss båda samtidigt.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.