Dum i huvudet

90-280-80-300-100-200-85-95-105-400-115-240-60-70-220

Hur man kan hata dessa siffror så mycket och bygga upp någon form av aggression och personlig vandetta över displayens utslag. Man sitter mitt i vintern (nåja....vinter och vinter) i garaget och stirrar rakt in i garageporten timme ut och timme in med en skrammlande radio med kass mottagning som enda sällskap. Som motivation har man ovanstående siffror att slåss emot i kadens, watt och minuter.

Aldrig i brinnande livet att jag går under 90 i kadens, bara 1,20 kvar. Upp och stå, tungt ska det vara, bara 2 min kvar i minst 60. Låt benen rulla i 105-110 i 10 min, rena rama vilan. Svett, svordommar och osande eder utdelas i en aldrig sinande ström, tänk om någon gick förbi eller ändå värre, störde mitt i passet. 

Konstigt hur lite det behövs för att motivera sig, en tid, ett wattal och en kadens är allt vad som tydligen behövs.

Man är nog lite dum i huvudet trots allt :-)

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.