Post Traumatic Pizza Syndrome

Eller konsten att superkompensera på värsta sätt.

Förra veckans långpass löpning på 1,45 med fartökning sista 20 min gjorde att motivationen att sätlla sig vid spisen efteråt och utfodra 2 tonåringar var micromal (hustrun behagade åka på teater, vad är det för planering..) Nödlösningen bestod i att stappla iväg och hämta pizza till ungarnas stora förtjusning. "Åh, du lagar så god mat, pappa.." Skitungar. 

I veckan hämtade jag hem alla tortyrredskaps moder, en Monark 828E.

Eftersom den omgående måste testas ingående körde jag ett pass som skulle kunna beskrivas som något ostrukturerat eller kanske som "all in" för att använda pokerspråk. Svetten flöt i floder och lukten i garaget kunde beskrivas som "dålig". Mycket nöjd och nyduschad blev det kvällsfika och dottern hade bakat. Igen. Hon gör det lite för ofta. Som god förälder äter man upp och tar om. Så det så. Den här gången hade hon överträffat sig själv och gjort någon form av paj med chokladfyllt pajskal, seg kolakräm som fyllning och chokladtryffel på toppen med garnering av havssalt.

Hade jag varit snabb nog (vilket jag inte är) så hade jag tagit ett kort och lagt till här. Men som sagt, jag är inte snabb nog...

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.