Konsten att vurpa.

Eller kan man lära gamla gubbar cykla?

Jag övertog vårdnaden av en mtb i somras och hade tänkt mig tuffa tempopass i skogen. Det går helt ok att cykla på grusvägar och snäll terräng, men så fort det bär av in i skogen är det kört. I början hade jag i snitt 3 vurpor per tur och mina kära kamrater lämnade i all välmening diverse råd och tips hur man höll sig på två hjul. Hjälpte föga men snittet har i alla fall minskat något till mellan 1-2 per pass numera. Dessutom har jag lärt mig att inte vurpa på ”dyrsidan” längre.Det spelade ingen roll om jag körde fast mellan stenar, halkade på hala rötter, trampade för mycket eller för lite i uppförsbackarna, samtliga vurpor skedde på ”dyrsidan” dvs höger. Där sitter nämligen växlarna och framför allt växelörat som inte riktigt uppskattar upprepade tryckare med 95 kilo över sig. Var ute en sväng förra helgen och retade upp ett antal jägare med att väsnas i skogen och skrämma bort allt vilt. Då lyckades jag äntligen vurpa på rätt sida, dvs vänster. Lyckan var emellertid kortvarig då jag landade på en trubbig pinne som stack hål på mina nya vintertights och även cykelbyxorna (favoriten såklart) inunder.

Aldrig får man vara riktigt glad…

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.