Korta intervaller i nya DS Trainer 18

…tillsammans med goa kämpapolarna från jobbet. Istället för en traditionell avskedslunch inför julledigheten stängde vi ner datorerna vid tre och tog en promenad längs Eskilstunaån till Munktellarenan för ett svettigt intervallpass. Grabbarna är förvisso luttrade efter ihärdig backträning en gång i veckan mellan mars och oktober i år, men har förutom en del fartlek inte kört disciplinerade och hårda intervallpass. Förra fredagen körde vi en ”enkel” stege (200, 400, 600, 800 och 1000m), vilket kanske inte var det snällaste intervallpasset att starta med, så idag föreslog jag 10x200m med en minuts gåvila. Det viktigaste var att var och en skulle få hitta ett hårt men komfortabelt tempo och försöka hålla det jämnt över alla tio repetitioner. Vi (Per-Arne, Tomas, Janne och jag) körde två kilometer uppjogg. Kent skulle droppa in lite senare och det var knappt en människa i hallen. Alla var taggade när vi radade upp oss vid startlinjen.

Efter onsdagens långa intervaller hade jag ingen som helst målsättning att maxa, utan mer ligga och dra i ett någorlunda hårt och jämnt tempo för mina vänner. Första 200 meterna gick på 43 sekunder. P-A låg några meter bakom mig hela tiden. Han visade redan förra veckan att han har både explosivitet och spurtstyrka i benen. Repetitionerna 1-5 låg på 43/44 sekunder medan 6-9 gick snabbare på 40/41 sekunder. Kent hade droppat in och kört sina 2 km uppjogg och hakade på vår tioende, som jag peppade dem att köra på max. P-A tog täten, Kent var med och vi avslutade 10:an på 34 sekunder! Vännerna imponerar stort, inte minst för att de är galna nog att tycka att det är svinkul ;-)

Medan de andra körde nedjogg sprang jag ytterligare nio 200-ingar tillsammans med Kent, så att han fick sällskap på sina tio rep. Kent pressade på jäkligt bra och höll jämnt tempo över samtliga repetitioner med ett snitt på 43 sekunder. Fokus och jävlar anamma tycks vara Kents inneboende styrka. Inspirerande! Vi avslutade med två kilometers nedjogg. Det blev en del eftersnack innan vi önskade varandra god jul och skiljdes åt med ett leende på läpparna.

Ja, och så var det de nya skorna förstås. Skulle de nya DS Trainer 18 kunna matcha mina grymt sköna – och numera insomnade – DS Trainer 16? Namnet till trots, så ser DS Trainer 18 ut som en helt ny skomodell från Asics.

Mina DS 16 har hängt med i nästan två år och totalt 170 mil, trots tejpade hälkappor. De har varit mina bästa mängdskor och mina trotjänare på ultror samt ultrapass på Sörmlandsleden. En ypperlig allroundsko i toppskiktet helt enkelt. Jag köpte aldrig några DS 17 (Per-Arnes på bilden). Prövade skon två gånger på Runnersstore men den kändes för ”svampig” och hade dessutom ökat i vikt, medan jag hade gått ner i vikt, skomässigt. Provade dock att springa i Per-Arnes gröna DS 17 i somras och de bjöd faktiskt på skön löpkänsla. Men, nä, jag bestämde mig för att köra på i mina DS 16 så länge de höll och invänta DS 18. I slutet av november var jag så i storstan och besökte då RS som då hade fått in DS 18. Utseendemässigt såg skon nästan ut som en stor tubformad balettsko och den sneda snörningen var ersatt med en traditionell rakt ut mot tån. Och sedan de flashiga färgerna. Jag var skeptiskt. Mycket skeptisk. Men modellen var lättare och satt riktigt skönt och hade bra utrymme i tåboxen. Märkligt. Skon såg inte längre ut som en klassisk DS Trainer, men på foten satt den som en.

Så, i början av december beställde jag ett par DS TRainer 18 från Wiggle. Efter att ha varit på villovägar kom de i alla fram i onsdags. Idag var det dags för premiär, även om underlaget inte var det ultimata. Jag springer normalt med mina tunnaste och lättaste skor (under 200 g) på Munktells inomhusbana och utomhus ser det ju ut som det gör. Hursomhelst, skorna bjöd på skön löpning och bra kontakt med underlaget på framfoten. Skorna sitter tight, men ändå lätt och ledigt på något sätt. Kan inbilla mig, men de ger en skön racekänsla. Jag ser verkligen fram emot att få springa några långpass med dem på barmark. Först då vet jag säkert om dessa skor kommer att bli mina mängdfavoriter eller inte. Fram till den dagen lär en massa annat hända. Någon som vill ha ett par orange skosnören förresten?

Nu närmast en skön julledighet. Jag vet inte när nästa inlägg kommer till världen, så jag rundar av med att önska eder alla en synnerligen god jul!

4 kommentarer till inlägget

Annelie
1971 • Skövde
#1
21 december 2012 - 22:34
Vilket gäng :)
1963 • Eskilstuna
#2
21 december 2012 - 22:36
Gubbs hela högen :)
Annelie
1971 • Skövde
#3
21 december 2012 - 22:39
Kvalificerar till epitetet Krutgubbar ;)
1963 • Eskilstuna
#4
21 december 2012 - 22:54
:D
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.