Den 16 december 2020 lanserade vi en ny design och ett helt nytt upplägg på våra sajter.
Det innebär att alla funktioner från Skid, Tri, Cykl och Svettig nu ryms här på Jogg. Läs mer här!

Borås 6-timmars 2012

I går vankades det ultrapremiär för min del. Nu skulle det springas sextimmars här hemma i Borås. Runt Ramnasjön skulle loppet gå, ett varv ligger på ca 1300m och den som sprungit längst efter sex timmar vinner. Hur långt skulle jag då hinna?

Veckan innan blev det inte mycket sprunget, desto mer kolhydatladdning. Efter en liten frukost på lördagmorgonen åkte jag iväg vid åttasnåret på morgonen och hämtade min nummerlapp och sedan snabbt hem igen.
En till frukost skulle jag hinna med innan det var dags att åka till start med hela familjen. Kom till start en kvart innan skottet, det var liksom ingen idé att värma upp något när man ändå skulle springa långsamt.
Startskottet gick vid tio och så var man igång med de första stegen.
Tanken från början var att springa lite långsammare än 5 min/km. Som vanligt på tävling så kändes det idag väldigt lätt, så tempot hamnade precis på 5 min/km.
I början av loppet var det framförallt två löpare som hade en rejäl fart och ganska snabbt blev man varvad av bägge dem.
Min första mil passerades på 49:56 utan någon längre paus förutom något snabbt buskbesök. Andra milen landade på 50:24.
Allt rullade på fint, det var lite regn de två första timmarna men sedan slutade det regna ooch man kunde torka upp, temperaturen låg uppskattningsvis på runt fem grader under hela loppet.
Tredje milen passerades på 49:48 och fjärde på 49:25.
Väldigt jämnt, fint och lugnt tempo så här långt.
Marapasseringen låg på runt 3:30 och nu var man ute på helt okänt vatten, nu hade man blivit en ultralöpare och det fortsatta att rulla på fint, helt otroligt att benen fortfarande kändes pigga.
Tog några minuters paus vid 46-e kilometern där jag pratade med familjen och åt lite gott. Den femte milen gick därför lite långsammare än de övriga, 53:51.

Precis vid fem mil stod den där framför mig och blockerade vägen. Väggen.....
Helt plötsligt gick tempot ner markant, jag började ta långa pauser vid varvning och även gångpauser vid de små, små uppförsbackarna som fanns.
Målet på 7 mil var bara att glömma, nu var siktet inställt på 6 mil istället.
Den sjätte milen klarades tillslut av på 68:21, närapå sjutempo i snitt, när jag höll mig joggandes låg dock tempot på runt 6 min/km.

Jag fick ett konstigt ryck under sextionde kilometern då jag skulle "testa" att springa fort. Hör o häpna, det gick faktiskt att springa en kilometer på 4:34. Efter den kilometern började jag slöjogga igen.

Jag villa bara att loppet skulle ta slut, började verkligen tröttna på det här nu. Fick pepp av min fru de sista varven vilket höll mig i rörelse ändå.

Äntligen, äntligen gick skottet av och de sex timmarna hade gått. Stannade helt tvärt och konstaterade att man hunnit närapå 66 km idag.
Hade ryckt tag i en öl som vid sista varvningen som belöning, närapå den bästa Pripps jag druckit kan jag lova.
Bland de första tankarna som slog mig efter loppet var: Aldrig mer ultralopp.....
Vi får se hur det blir med det..

Den officiella resultatlistan har nu kommit, mitt resultat blev 65365 meter vilket jag är väldigt nöjd med.
Vinnaren Patrik Brants sprang så långt som 80232 meter vilket känns som ett helt otroligt resultat.
Rune Larsson har det svenska rekordet på 9 mil..


Tävlingen var otroligt bra ordnad av SOK-Knallen. Vid energistationen var det bara glada miner och en bra meny med allt från godis till mackor och varm korv. All möjlig dryck fanns tillgänglig.
Jag kan inte klaga på någonting från organisationens sida och vill bara säga tack för en otroligt bra dag.

Hur känns då kroppen idag, en dag efter loppet. Nja.... Det är väl lite sådär.
Stela ben och träningsvärk. Rör mig som en 80-åring och har markant infanterield, men det hör väl till efter ett ultralopp antar jag.

1 kommentarer till inlägget

Jimmy Voxek
1976 • Falkenberg
#1
11 november 2012 - 20:32
Kul att läsa om din upplevelse. Känner igen mig i mkt av vad du skriver. Väggen kände jag definitivt! ;) Mellan timme 4 och 5 va det riktigt tungt. Sista timmen släppte dom tunga benen lite å man hittade ett tempo som funkade för att överleva.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.