I run my way

Ragnar Race Rapport Del 2

Anländer till Eskilstuna och Ekängens IP där det börjar bli folkfest! Folk i alla varianter, pimpade bilar och lagtröjor så långt ögonen når… Några vilar, några äter några värmer upp… Vädret är helt fantastiskt med sommarögon mätt, med löparögon mätt är det alldeles för varmt! Jennie skriver att det är galet hett därute och Race command skickar påminnelser om att ”keep hydrated”.

Vi går igenom incheckning och säkerhetsgenomgång och kommer ut med ett 6-pack Redbull (som ingen vill ha) och t-shirts till hela laget.

Vi har också fått meddelande från James att de saknar wrist-band så de tror att vi i van 2 ska få det i Eskilstuna… men icke…

Vi glider runt någon timme på området, äter och dricker och laddar… vi blir lite bekymrade eftersom vi inte hör något från van 1 så vi messar… de här ju här! Vi letar på dem men tappar bort dem lika fort…

Nu inser vi verkligen att wrist-bandet inte finns för vårt lag (eller för #44 Ceciles lag heller) så vi letar rätt på arrangörer som hjälper till.

Vid exchange 8 kommer vi få vårat. Check, på den.

Medans jag håller på och ordnar med bandet så hör jag i högtalaren ”team 230” Hjälp, det är ju vi!

Innan jag vet ordet av har Theresé gett sig av och jag hann inte med… Nu är vår bil igång!!

Lite smått förvirring uppstår och nu är det dags att på riktigt börja köra Ragnar!

Jag börjar få lite smått huvudvärk… är det hypokondri? nervositet? Eller värmeslag? Resorb!

Blandar ihop en flaska och börjar dricka… det känns ganska snart bättre (alltså värmeslag)

Vi hoppar in i bilen och tar oss ut genom Eskilstuna. Race command har meddelat att det är studentfirande i Eskilstuna och därför lite trångt inne i city så vi väljer att åka runt och möta Theresé från andra hållet.

Ungefär vid parken Zoo ser vi henne!! Heja heja!!

Vi kör ifatt, tutar och ropar och stannar till en bit bort… Det här blir nu vårat sätt att följa löparen. Minst en gång per sträcka stannar vi och langar vatten, resorb, blocks eller bara hejar.

Det är galet varmt och solen skiner från en klarblå himmel! Vi letar oss upp till första växling (Hällbybrunn) och inser att Theresé har en rejäl uppförsbacke på slutet… 

Kul att komma in i ett mindre bostadsområde och hitta det lilla orangea tältet med Ragnar-loggor… karavanen med minibussar/vanar är ett säkert tecken på att man är vid en växling och bilar och löpare löser av varandra i en strid ström.

Just ja, ett till säkert tecken på växlingsplats: Bajamajor :-D

Det är nu dags för Johanna att göra sig redo, hon har ett hyggligt kort och lätt sträcka (enligt appen) och hon är peppar och laddad.

Jag är så ivrig att få springa så jag kan inte stå still! Skuttar och tjoar och är helt bubblig att få vara en del i detta äventyr.

När en av funktionärerna frågar om någon kan hjälpa till att frakta lite proviant till en annan funktionär hoppar jag fram och tar tillfället i akt att få springa lite.

(innan varje växling står en funktionär med walkie-talkie) som ropar lagnummer till växlingen så att nästa löpare kan göra sig redo.

Jag springer glatt iväg 150 meter med lite proviant till den unga tjej som lite avslaget tar emot dem.

Springer tillbaka för att få vara med vid växlingen, vi hejar och klappar för alla som kommer in och växlar och vi deltar också i en ”happy birthday-sång” när en tjej kommer in och växlar.

Äntligen messar Theresé 1 k (och en massa svett-emojies) Johanna är redo!

Växlingen går kanonbra men Theresé ser helt slut ut när hon lämnat över… värmen har tagit hårt!

Hon har lite svårt att prata men hämtar sig snabbt i skuggan… Här vid växlingen sitter tydligen hennes pappa och bonusmamma och lilla hunden så de tar emot och berömmer henne när kommer. Hon berättar om en tuff sträcka, svårt med skyltningen (tydligen har glada studenter eller andra vridit skyltarna så flera har sprungit fel) mycket folk att springa slalom mellan och hon har tydligen blivit påcyklad också.

Hon är i alla fall glad och vi behöver bege oss ut till nästa…

In i bilen, hittar Johanna längs hennes sträcka… det ser bra ut! Springer snyggt och lugnt. Hon har också en del skugga att hålla sig i.

Vi stannar på en liten avtagsväg och hoppas att vi inte är i vägen… Vi försöker tänka ”love the locals” hela tiden… Vi vill inte störa, förstöra eller vara i vägen, vi vill att Ragnar ska få komma tillbaka till Sverige och Mälardalen…

Vi langar vatten och hejar! Johanna springer kontrollerat och lugnt och det är bara att åka vidare.

Tumbo är nästa växlingsstation och nu har vi också haft kontakt med van 1 som möter upp. De är svettiga och vill bada och vi visar dem på kartan att de kan åka till Pottskär och bada… i Sverige får man ju bada typ överallt där det inte är privat mark. Heja allemansrätten!

Kadi gör sig redo för sin sträcka, det kommer att bli en lång!

Hon tar vatten med sig vilket är klokt i värmen.

(vi får reda på i efterhand att längs den här sträckan tar Lisa och hennes van och hjälper en tjej som nästan kollapsar i värmen, den enda vi hörde om men sannolikt hände det för fler)

Johanna kommer till växel och ser pigg ut. Kadi ger sig av och vi kan åka vidare.

Längs en kurvig väg mellan Tumbo och E20 stannar vi en gång och vi inser att hon springer i princip helt utan skugga och i galen värme… Kämpa på!

Dags att åka mot nästa växel i utkanten av Kungsör… Nu ska jag få växla! Jag ska äntligen få springa!!

Vi ska också få vårt wrist-band för nu är det exchange 8. Här är det nu parkering längs en liten väg… vans på båda sidor vägen och lite bökigt… tycker lite synd om ”the locals” som råkar hamna mitt i vår Ragnar…

Jag skuttar fram till växeln och funktionärer och får vårt wrist-band! Äntligen!

Kadi har det tufft och messar att hon har halva kvar… Det blir lite väntan och jag vill bara iväg… Slits mellan att inte våga dricka och att behöva dricka för att inte bli dålig…

Bestämmer mig ändå för att dricka, jag får stå ut om jag får håll helt enkelt… hellre håll än värmeslag. Träffar på Lisas van 2 här och pratar lite med Katarina(?) jag känner igen dem på klänningarna ??

Hit kommer också Jennie, James och Josefine. De har badat och ser fräscha och pigga ut!

Vi pratar med alla möjliga i växlingen och stämningen är otroligt god, mina ben bara spritter! Jag förstår att jag kommer dra iväg i ett alldeles för högt tempo… tur att sträckan är hyfsat kort (6,7 km)

Äntligen kommer Kadi! Och äntligen får vi bära armbandet som en riktig Ragnarian!

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.