Halvvättern. Min race report. Payback time is here

Då var mitt tredje HV avklarat. Körde som jag skrivit om tidigare med Team Mellanmjölk. Från nu får vi nog kalla oss Team Mellanmjölk Turbo.

Medaljer är alltid lika kul att få när man känner 
att man förtjänat den.

Så himla kul det var idag. Strunt samma att det både blåste och regnade. Sånt har ingen betydelse när det är kul.

Men jag tror jag kör en bildberättelse om rejset.

Snuskigt tidig uppgång från sköna sängen

Efter en rejäl frukost så var det dags att sätta sig i bilen och köra de 25 milen till Motala. Egentligen galet att köra 50 mil t/r för att cykla 15 mil. Men Vätternloppen är ju så jäkla kul så det är värt varenda mil. Älskar stämningen före, under och efter loppen, oavsett om det är Halvvättern eller Vätternrundan. Om jag förklär mig lite kanske jag kan smyga med och köra Tjejvättern också nästa år.

Det krävs bra musik för att komma i rätt stämning när man cyklar. Prövade lite Måns Zelmerlöv, han sjunger ju käcka sånger, men nej, ingen pulshöjare där inte. Krävs betydligt hårdare tag för att jag ska gå igång.

Låt högtalarna skallra, ZZ Top åt alla.

Dags för start. Vår tid var 09:36 men blev försenad pga broöppning.

40 sekunder till start. Då är man laddad och allvarlig.
Och lite nervös om jag ska orka hänga med kidsen i teamet.

Första halva av loppet en smula småjobbigt men långt ifrån överjävligt. Blåsigt. Kant- eller motvind. Upp i Ombergsbacken. Fri fart. Min vana trogen sist upp, med en puls som var en hårsmån från absolut max.

Samling några kilometer efter backen och den fina slingriga vägen som kommer efter backen.

Vid första depåstoppet efter fem mil kramades vi lite, Ylva och jag.

Sen pumpade vi vidare, alla vid gott mod. Next stopp depå Röke efter 10 mil.

Vid andra depåstoppet kramades vi lite, Tina och jag.

F´låt alla andra att jag inte kramade och fotade alla. Men man hinner ju så lite på våra korta stopp. 

Nu upptäckte Jonas, som vanligtvis är kapten i Team Rynkeby Stockholm, men i Team Mellanmjölk är han "bara" en vanlig soldat i ledet, att han hade en lite bula i framdäcket. Inte bra, så ett besök i servicetältet var nödd och tvunget.

Jonas var extra glad i servicetältet när han fick hjälp av 
Vätternrundans grymma funktionärer.

Nu hade vi 29,7 i rullsnitt. Pratade med Jonas att det skulle vara kul om vi nådde 30, men att det kunde bli knepigt på de kvarvarande 5 milen. Dessutom, dessutom kände jag här som kapten för teamet att vi måste matcha Rynkebytjejernas 30 i snitt de hade under gårdagens Tjejvättern.

Så vi brakade iväg. Gick kalasbra. Snittet på min Garmin steg sakta sakta. 29,8. 29,9. Nu grep djävulen tag i mig. Vrålade ÖKA till de som låg först. Vi MÅSTE nå 30 i snitt. Nu blev det en principsak. Fast det visste ju såklart inte alla i teamet.


Gerry fick inte punka, men det läckte plötsligt luft ur ventilen.
No danger on the roof, han fixade snabbt problemet.

Plötsligt var det jag och Jonas som låg först och drog. Nu kör vi, sa vi, och så smackade vi igång. Vi hörde några protester bakifrån att vi måste lugna ner oss men vi "hörde" inte. Men alla bet i och hängde med.

Någon mil innan Motala slog Garmin om till 30,0 så nu gällde det att ligga i så det inte sjunker. Jag gled bakåt i klungan och några andra fortsatte i samma för oss vilda tempo.

En riktigt grym andra halva av loppet.

För att göra en lång historia kort, vi gick i mål efter 5,55. Lite sämre än vad jag hade hoppats på men rullsnittet bättre än jag hoppats på och räknat med. Blev lite för många och för långa stopp helt enkelt. Men å andra sidan hade vi inte något särskilt mål, förutom att det skulle vara kul. Och jag tror alla tyckte det.

Men det här med rubrikens Payback time då? Jag har ju gnällt lite över att jag inte fått den utväxling jag ville ha från vinterns träning. Har ju varit ovanligt tungt under mer eller mindre hela våren. Men idag kändes det som det släppte. En riktig payback för alla timmar jag slitigt och kämpat för att få mig i topptrim.

Nu ska jag avslöja en hemlis. Det är en sån ohyggligt skön känsla att kunna hänga med kidsen jag cyklar med. Lika jobbigt mentalt är motsatsen. Erkänner det. Så nu känner jag mig supernöjd med dagens rejs. Jag är inte ens särskilt trött, märkligt nog.

Let me proudly present årets upplaga av Halvvätterns Team Mellanmjölk Turbo:

Kjell, Putte, Satu, Patrik, Fredrik, Åsa, Ylva, Daniel, Lena
Tina A, Carina, Gerry, Louise, Jonas
Mr Ego
(nej jag ligger inte ner för att jag var trött, 
jag ligger ner för att det ser coolare ut)


Min tredje. Ganska lättfångad idag.

Nu blir det ladd som bara fan till kommande helgs Vätternrunda med Team Rynkeby Stockholm. Då blir vi en lång klunga på 29 st. Ser redan fram mot det loppet.

Tack för att du orkade läsa ända hit.


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.