Ett rejält triathlonpass. Eller nästan i alla fall.

Idag avslutning på min egen Trosa Training Camp. Det är så jag kallar semestern i stugan nuförtiden. Det blir en del träning, det blir det.

Som avslutning tänkte jag köra ett fullskaligt triathlonträningspass med alla grenar involverade.

Bara ett problem. Östersjön behagade presentera en icke Göranvänlig vattentemperatur. Så därför förflyttades simmomentet till vår fina utomhusdusch. Eller rättare sagt, det är den enda dusch som huset har att erbjuda.

Hursomhelst ville jag göra träningspasset så lika en riktig tävling som möjligt, bara lite kortare distanser.

Simning
För att bli riktigt genomblöt ställde jag mig i duschen och utförde simliknande rörelser tills jag var genomblöt.

Hög koncentration är en viktig del i simning,
liksom färgmatchning av mössa och dräkt.

Sen en kort och intensiv löprunda på gräsmattan för att få upp pulsen lite.

Transition 1
Sen blev det full fart upp till transition 1 och ombyte till cykeluniform.

En kritisk del i stripmomentet är att få av ärmarna.


Bra att träna på att få på strumpor på blöta fossingar
innan dojorna monteras.


Och så iväg på cykelrundan


Den här rundan körde jag, 3,5 mil 

Pigga ben, pigg kropp, piggt även under hjälmen så jag brakade på. Jag körde i ett tempo ett par km över mitt tänkta racetempo i Pula.

Transition 2
Efter 1:18 var jag tillbaka och det var dags att beträda Transition 2. En intresserad och glad publik (=hustrun) applåderade entusiastiskt och kom med glada tillrop.

Bra val att ha strumpor på.
Mycket lättare att få på löpardojorna då.


 Ready for rock´n´roll. En mil skulle nu springas efter
att en gelenergibomb tryckts in.

Löpningen
Tänkte ta det lugnt och det gjorde jag. Lufsade på i ett tempo jag hoppas kunna hålla i Pula. Kändes hyfsat bra. Det tempot har jag rätt mycket marginal på om jag klarar simningen och det tänkta cykeltempot.

Men efter sådär 7 km kom jag in i en svacka, då blev det lite tungt men inte överjävligt tungt. Men tempot sjönk lite, kanske rätt marginellt, men ändå.

Efter 1:16 gick jag i mål, rätt så trött i benen.

En välförtjänt proteinshot efter ett bra träningspass.

Sammanfattning
Bortsett från att jag ju inte simmade på riktigt, vilket var jäddrans synd, så var det ett jättebra testpass. Har inte cyklat och löpt så här långa sträckor tillsammans tidigare.

Det var trots allt lite jobbigare än jag trott. Det viktigaste jag lärde var att jag M-Å-S-T-E hålla ett lägre cykeltempo. Det är ju sketasvårt när ben och kropp bara spritter av iver att trampa iväg.

Men trots allt ska man hoja 9 mil alldeles ensam i med- som motvind. Superviktigt känner jag att benen är pigga till den avslutande halvmaran, och då gäller det att hålla det tänkta racetempot på cykeln och inte köra för hårt.

Mitt mål i Pula är trots allt bara att ta mig igenom målbågen innan "repet" stoppar mig.

Det här vill jag inte missa för allt smör i hela Småland.


Avslutningsceremonin
Självklart tränade vi även på en avslutningsceremoni efter målgång. Hustrun hade dukat upp till rejäl fest. Champagne, löjrom och räkor, inte illa. Och Västerbottenpaj.


Nu är det bara 29 dagar kvar till race day. Känns läskigt, kul, spännande och pirrigt på en gång.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.