Tävlingsrapport - Stockholm Triathlon Olympisk distans - en erfarenhet rikare

Så dags för mitt andra triathlon, på tävling. Den här gången på den dubbla distansen mot förra gången, alltså den olympiska istället för en sprint. 1500 m simning, 4 mil cykel och 1 mil löpning. Ganska långt men överkomligt. Har dock en stor respekt för simmomentet.

Så hur gick det?


Inför
Inför premiären förra året hade jag en bra träningsperiod hela vintern och våren. Jag var stark i löpningen och hade klarat sub 40 på milen.

I år var det helt annorlunda.

För det första låg loppet redan i början av juli istället för slutet av augusti vilket gör att perioden med ute-sim och cykelträningen blev klart kortare. Dessutom har jag kämpat mot en (eller flera olika) segdragen förkylning hela vintern, från nov till mars, så jag har haft en relativt kort period att bygga upp någon form.

Utifrån dom förutsättningarna och till viss del tack vare förra årets erfarenhet så har jag ändå känt en begynnande form under senare delen av maj och hela juni och jag var med en dryg vecka kvar full av försiktig optimism.

Då började det såklart.

Först fick jag ont i höften, följt av nedre rygg och ljumskar. Allt det där hör ihop och jag vet att det beror på slarv. Eftersom allt börjat kännas bra så hade jag slarvat med styrke- och rörlighetsträningen vilket kom igen och bet mig i arslet. Nåväl, det brukar gå att fixa på nån vecka….

Sen kom förkylningskänningar + värsta snuvan. Jag delar upp dem lite då jag tror att det var två olika saker. Förkylningen går att härleda till två kärleksfulla bacillmarodörer i åldrarna 16 månader och 4 år, medans snuvan troligen beror på allergi.

Förkylningen släppte ganska snabbt och smärtorna blev sakta bättre och kändes hanterbara. Dock var snorigheten ett problem som inte verkade ge med sig.

Tävlingsdan - innan start
När väl tävlingsdagen var här var jag såklart fortfarande snuvig men på något outgrundligt sätt så var kroppen i övrigt ok.
Den var (relativt småbarnsförälder som man är) utvilad.
Den gjorde inte ont, även om den var lite stel (när är den inte det???).
Den var laddad….

…så en liten snuvighet skulle inte få ställa till det för mig.

Efter frukost, hoppackande av familj och lite personliga förberedelser så åkte vi in till stan. Vi parkerade sådär en och en halv timme innan start och jag kunde rulla iväg på cykeln och checka in med ca 75 minuter tillgodo, gott om tid.

Konstigt det där att trots ett växlingsområde som såg annorlunda ut än förra året och att jag bra har erfarenhet av en enda tävling så var allt lugnt denna gång. Förra året var jag nervös och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig men nu var jag lugn som en filbunke. Lyckades till och med få en kantplats (vilket ger lite mer utrymme) och hade gott om tid till att packa upp, förbereda mig och värma upp lite.
Växlingsområdet i panorama
Färdiguppackad
Min lilla privata supporterklubb

Så med 10-15 minuter kvar så drog jag mig bort till starten, snacka lite med övriga deltagare (och vi var rörande överens om att simningen var det minst nödvändiga momentet i en triathlon), gick ut till starten och hoppade i.

Iskallt!!!

Men bara i en halv minut, sen blev det riktigt skönt.

Tog några ”vändor” fram och tillbaka för att försöka komma igång och sedan….

Loppet
Tuuut, jaha dags att börja

Blev lite upp o ner det här men kortfattat kan man säga att:

Simning (1500 m, 33:06)
Jag är supernöjd med simningen. Troligen är den lite kortare än 1500 m men det spelar ingen roll, jag har aldrig simmat distans så fort förut. Kul att få ut det på tävling :-).

Jag körde min framtagna taktik att börja med att växla mellan bröst och crawl första 100-200 m. Den taktiken var ett måste då jag av någon konstig anledning inte kunnat få till andningen under träning om jag inte växlat i början. Inte den ”tuffaste” taktiken men det funkade perfekt och när jag väl gick över till enbart crawl så behövde jag inte byta tillbaka igen.

Däremot kändes det mestadel långsamt och mentalt jobbigt, en svårighet är att man inte vet hur fort man simmar eller hur långt… …det blir bara en gissningslek.
Dessutom var min känsla att jag låg bland de 5-10 sista i startgruppen hela simningen och det är ju ingen positiv känsla det heller (nu hävdar mina supportrar på plats att det inte var så illa men dom är nog bara snälla).

Summa summarum så förstår ni nog min överraskning när jag staplade upp ur vattnet, tryckte på varvknappen på klockan och såg att simningen gått på under 33 minuter (enligt klockan). Under 33 minuter, det är ju det klart snabbaste jag någonsin simmat i så fall, hur tusan gick det här till??

Växling1(ca 600 m, 3:34)
Utan att överdriva så var jag riktigt peppad under växling ett och var bara supernöjd över simningen så den flöt bara på. Tydligen har jag övat tillräckligt på alla moment så helt plötsligt var jag på väg upp på cykel med all utrustning jag tänkt mig och kunde sätta igång att trampa.

Cykel(40 km, 1:15:04)
Cyklingen gick också superbra. Fast banan var lite i tråkigaste laget. Fram och tillbaka över västerbron från typ norrmälarstrand bort mot stadshuset till typ slussen. Fyra gånger skulle detta göras och det blev inte roligare med tiden.

Jag kom i alla fall iväg som jag skulle. Tog det lite lugnt i början och ökade lite i taget fram till sista stigningen tillbaka över västerbron. Jag drack sportdryck regelbundet och fick i mig en halv powerbar. Cyklade om massor av människor och blev omcyklad av några få, mestadels personer med tempostyre men en av dom som drog om mig gjorde det på en mountinbike????
I och för sig med däck och fäljar som mer liknade en racercykels men ändå.

Det blev typ samma snittfart som förra årets två mil och jag kände mig inte överdrivet trött så det blev lite av en förvåning när jag hoppade av cykeln och….

Växling2(ca 500 m, 2:21)
…kände krampkänningar i låren direkt. Direkt!

F-n!
H-lvete!

Bara att ta det lugnt genom växlingsområdet, försöka springa avslappnat, ta det lugnt vid växlingen, tänja lite innan jag sticker ut på löpningen och hoppas, hoppas att det håller.

…nåja, jag kom ihåg att ta av hjälm och solglasögon…

Löpning(10 km, 46:14)
När jag började springa fick jag återigen krampkänning i lår och mot slutet i vad. Det gick hyfsat att springa i början men det blev värre och värre under milen, lite som sista milen på en mara.

Dessutom fick jag för första gången kramp i magen under utövande, sådär så att man fick vika sig lite, även om det gick att springa vidare hjälpligt.

Sammanlagt kan man säga att löpningen inte alls blev vad jag tänkt mig, jag skulle ju glänsa här. Istället blev det en ren kamp mot en protesterande kropp.

Fyra stopp blev det, två för låren och ett vardera för vad och magen. Vet inte riktigt hur lång tid dessa tog men troligen lite kortare än vad dom kändes som. Däremot var det otroligt mentalt påfrestande att komma igång igen efter varje stopp.

Sprang dessutom sista Slottsbacken upp till målet dubbelvikt (så kändes det iaf) och väl i mål låg jag och jämra mig så mycket att det först kom fram en medtävlande och sedan en sjukvårdare fram och frågade hur jag mådde. Båda var väldigt noga med att ta reda på att det bara var magen och bara var kramp.

Resultatet
2:40:16
Placering 202 av 607 herrar (212 av 785 totalt) i motionsklassen.

Efter loppet
Som sagt. Jag fick ligga där ett tag i målfållan och vänta på att magen skulle lugna sig men sen var allt ok igen.
Lite extra stel såklart.
Trött såklart.
Hungrig och slut på energi såklart.
Men i det stora hela ok.

Mötte upp familj och kompisar utanför och det är alltid den trevligaste delen av en tävling, även så denna gång.

Analys, reflektion och omdöme
Så här några dagar senare kan jag konstatera att jag är mest nöjd, med två små (som blir mindre och mindre) och en lite större missnöjdhet.

De små är att jag kände mig stark i hjärta o lungor men inte kunde få till det i löpningen på grund av kramp samt att jag bara var 16 s från 2:40.

Den större är att jag missade rent taktiskt på cykel. Jag förfördes av cykelns fart och att man inte blir lika trött på den som i löpningen. Därigenom körde jag på lite för fort vilket jag fick äta upp under löpningen senare. Krampkänningen i benen är jag övertygad om kommer från dålig taktisk cykling. Kunde gjort det lite smartare.

Däremot är jag mer undrande över krampen i magen?
Kan bero på sportdrycken? Men det är samma som jag använt i flera år och som aldrig ställt till problem tidigare.
Kan bero på powerbaren? I och för sig en ny sort men jag har ätit sådana tidigare och brukar kunna slänga i mig vad som helst både innan och under ett lopp utan att få problem.
Kan det vara vatten från strömmen? Jag fick ju i mig en del under simningen. Kanske är det förklaringen?
Eller en kombination? Vem vet?

Nåväl, det lär bli fler chanser även om en triathlonsatsning nu hamnar i skuggan av höstens Berlin-marathon-satsning.


Ska bli lite skönt att få fokusera på en sak igen J

4 kommentarer till inlägget

1972 • Hammarby Sjöstad
#1
9 juli 2016 - 06:17
Kul läsning, inspirerande! Som rehabbande löpare med stressfraktur, är grenarna i triathlon ett bra alternativ :) Ska bara lära mig gilla cykeldelen... Att bo nära stan innebär mycket transportcykling innan de fina landsvägarna tar vid :(
Magnesium.. antar jag att du vet om, är bra tillskott. Förebygger ju kramp!!
Lycka till i Berlin!!
1973 • Järfälla
#2
9 juli 2016 - 10:31
Tack Ulrika :)
Mina egna triathlonförsök har sitt ursprung i att jag behövde något komplement till löpningen som inte slet så mycket på kroppen och då lärde jag mig crawla. Det är ett perfekt komplement.
Cykling är förförisk i sina hastigheter så den var inte så svår att börja träna. Men den är lite långtråkig ibland.

Tack för tipset. Har testat magnesium ibland men just denna gång är jag säker på att problemen berodde på min egna överskattning av min form. Hybris är en farlig motståndare :)
1967 • Strängnäs
#3
12 juli 2016 - 18:44
Kul läsning och grattis till din genomförda tävling. Kramp är skit, jag får det till och från, men just i denna tävling slapp jag det. Åt och drack gel och sportdryck. Tror det var det som hjälpte.
Vi ses i nästa års Sthlm Tri http://www.kaptenfroste.se/triathlon/racereport-stockholm-tri-pers-med-14-minuter/
1973 • Järfälla
#4
12 juli 2016 - 21:58
Bra jobbat Erik, bra pb. Såg att du satsar mot IM, hoppas det går riktigt bra med det också.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.