Simma kan vara läskigt

Gick ner till Järlasjön i morse runt kvart i sju, tänkte simma mina 5 runder mellan två bryggor - vilket tar ca 45 minuter och som jag gjort flera gånger tidigare. När jag gjort ett varv och började simma bortåt drabbades jag av en otroligt otrevlig känsla. Det kändes lite som om jag domnade i armarna och en rädsla för att svimma av eller något kom över mig. Simmade så där stelt och märkligt in till bryggan och tog tag och hängde där en stund. Andades djupt och försökte tänka igenom situationen. Det var inte blodsockerfall, det var inte svimningsattack (har aldrig svimmat), det var inte kyla (trots allt runt 20 grader i sjön). Min slutledning var att jag drabbats av någon form av panikångestattack. Varför det kommit över mig just där och då har jag ingen aning om.

Efter att ha andats och vilat en stund hängande i bryggan ville jag tvinga mig själv att simma vidare. Att ge upp skulle antagligen bara spä på någon form av ångest när jag i framtiden vill ta en simtur. Höll mig dock nära stranden och/eller bryggan och då kändes det bra. Så fort jag kom ut och hade mer än 20 meter till land kom känslan tillbaka. Måste ha varit ångestattack, även om jag nog aldrig haft det förut.

Vad gör man åt detta? Jag simmade klart passet - lugnt! - och i närhet till land, den där känslan kom och gick ibland, men minskade när jag tvingade mig själv att tänka på annat. Obehagligt värre! Blir inte simtur i morgon, men kanske på onsdag. Hoppas inte det där slår till då...

2 kommentarer till inlägget

1970 • Nacka
#1
17 augusti 2015 - 20:37
Låter obehagligt! Nästa gång kanske du skulle ta med en kompis alternativt simma när det finns folk i närheten?
1984 • Nacka
#2
17 augusti 2015 - 20:38
Jo, bara det att det är så många där 7 på morgonen då jag har tid för det... Har aldrig känt så förut, hoppas att det var en engångsgrej.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.