Om att simma i Järlasjön

Eftersom motionsformer för mig just nu handlar om att utesluta allt som lägger belastning på fötterna tänkte jag att jag skulle testa hur simning kändes. Bor ju nära en härlig insjö - Järlasjön - som brukar bli varm och go så här på sommaren. Temperaturen utomhus i morse var 16 grader, och molntäcket rätt tjockt, men man har ju pannben så...

Haltade ner till sjön med hjälp av en krycka (och ett piller), och klev i. Det kändes sådär varmt måste jag säga. Enligt termometern som låg i vid badstegen var det 17 grader, men jag skulle nog ändå våga gissa att det var lite varmare än så. Började simma - bröstsim - foten faktiskt med på noterna, även om jag inte kunde/ville sparka ifrån lika starkt som jag brukar kunna göra. Tänkte att fem varv mellan bryggorna borde jag kunna göra, har för mig att jag förra sensommaren gjorde en 10 eller så. 

Efter två varv kändes det dock rejält kallt, händerna började domna, och jag som inte riktigt trivs i "öppet" vatten (allt som inte är bassäng räknar jag som öppet...), tyckte det var lite obehagligt. En smula yrsel trängde sig på också så jag tog sikte på badstegen och gav upp. Gjorde lite benlyft på bryggkanten som avslutning och hann precis klart när regnet kom.

Måste försöka hitta någon skojig motionsform som funkar, annars kommer jag nog att bli galen innan foten läkt. Att cykla med hälen på pedalen fungerar rätt okej, men jag vågar inte trampa i rejält med högern, möjligt att det får bli viss kompensation för utebliven löpning framöver. Annars får jag bygga överkropp - gillar utegymmet! - och låta benen vila lagom till rehab så småningom. Just nu är jag glad för att jag ändå vet att det går att komma tillbaka, och att jag inte är körd som löpare bara för att jag inte kan springa nu på ett tag.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.