Säsongen 2013 är slut – nu väntar en ny säsong. Rullskidorna har kommit fram från garaget!

Efter Lidingöloppet i slutet av september var det inget mer viktigt på programmet för 2013. Jag hade hittat en hyfsat bra löpform, som jag tyckte det var synd om den skulle gå till spillo. Därför sa jag ja till att delta i Skagens Halvmara två veckor senare. Dom hade bjudit in mig som föreläsare kvällen innan loppet, och sedan ville dom att jag skulle springa också. Jag fick välja mellan marathon, halv eller 10km. Det var inget snack om att at hel-mara var för mycket, endast två veckor efter att ha maxat Lidingö, och på 10km fanns den danska OS-löparen Jesper Faurschou till start. Man vill ju helst ha chans att vinna, så jag tog 21,1kmJ. Det var en kille som hängde på ganska bra dom första 4km, men just som jag skulle be honom komma fram och dra lite, ropa han att fick släppa. Då var jag ensam i front, och trodde att segern var säker ända tills den ända vändpunkten vid 17km, där jag plöttsligt såg att han bara låg 20-30sek bakom mig. Då fick jag läga på ett kol, och jag lyckades vinna med knappt halvminuten på 1.12 timmar. Det var kul.

 

Veckan efter var det ett lokalt lopp i Gribskov nära vårt hem i Hilleröd, där mina ungar hade lust att delta i barnloppet på 2,5km. Då var det ju en bra anledning till att jag skulle delta i huvudloppet på 12,4km, och kanske ta ännu en seger. Här var det inte så hård konkurrans, så jag drog iväg med en gång, men med 2-3km tillbaka fick jag lite känning i min vänstra vad. Förmodligen en muskelbristning. Det verkade inte vara så farligt, och man vill ju vinna, så jag fortsatte, och vann. Efteråt kostade det dock 2-3 veckor med behandling hos min akupunktur, och nästan ingen löpning. Det måste vara åldern som trycker. Mitt livs första muskelbristning, men tyvär tveklöst inte den sista.

 

Det som å andra sidan var bra med detta avbrott, var att jag då slapp använda energi på att vinna fler småloppJ, och i stället kunde börja se fram emot den nästa stora utmaningn, Vasaloppet om några månader. Det är långt dit, men det vore ända bra att komma igång med överkroppsträningen igen. Det lättaste var att ta upp simningen igen, därnäst stykreträningen, där jag har kört igång med ordentlig viktträning och stakning i ergometer. Rullskiderna däremot känner jag mig inte riktigt trygg vid. Förra vintern då jag tränade till Vasa blev det väldigt lite rullskidor, och min balans och säkerhet är absolut inte på niveau med mina andra idrottsliga kompetenser. Då blir det lätt att hitta ursäkter för att skjuta upp träningen. Främst var vädret ett problem – det är inte bra med rullskidor i regn. Sedan blåste det så väldigt, så det låg många löv och grenar på asfalten… Men till slut kom jag ut en dag i förra veckan tillsammans med en gammal bekannt, som hade skrivit till mig på FB att han också tränade till Vasa, och dessutom bor i närheten av mig. Min osäkerhet till trots fick vi tillbakalagt ca 15km på cykelbanor och småvägar i området, och det gick faktisk hyfsat bra. Jag tog på skatingpjäxorna i stället för dom klassiska, för att få mer stabilitet kring fötterna, och det var nog bra. Jag höll mig på benen, på trots av mycket skit på vägen, och även om intensiteten var väldigt låg, fick jag i alla fall ont i triceps efteråt. Jag hoppas att jag ska kunna få så mycket koll på tekniken under den kommande tiden, att jag ska kunna köra intervaller också. Annars får jag köra dom som stakning i ergometer i stället, och endast fokusera på teknik och balans på rullskidorna. Vem vet, kanske blir det snö snart, och då är det en annan historia. Då ska det bli intervallerJ.

 

Nu har jag rest två veckor til Playitas på Fuerteventura. Första veckan med familjen med semesterfokus. Andra veckan som ledare för ett danskt triathlonläger. Men man vill ju träna också, förutom att jag har en del jobb att se till därhemma. Jag är ju egenföretagare, och då är man aldrig helt ledig. På min webshop www.trinordic.nu/se kör vi höstrea, och det är en del kunder som skriver frågor mm, som jag måsta svara på. Men det är å andra sidan kul, när det är fart i affärerna. En bra nyhet var att Heleneholms Triathlon i Malmö, har bestämt sig för att dom vill ha våra HumanSpeed-kläder som klubbkläder från 2014, så nu håller vi på för fullt med deras unika design.

 

I dag ska jag ta ett simpass med en del af det tyska triathlonlandslaget som också är på Playitas, och i eftermiddag har jag lovat frugan att gå med på Zumba!!! Tala om varierad träning. Det kan väl aldrig gå värre än helt galet…

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.